KvastHilda lördag
Nästa gång blev vi väckta med toner från Kapten Röd, vi hade lite teori och vid lunch gick vi från kaj.
På kvällen gick vi till Kärringön och la oss utanpå Atene, där den andra Puffen Hanna befann sig. Där lyckades vi fjäska till oss glass av en tjej som precis stängt ner kassan. Sen duschad evi och under kvällen utforskade jag och Jessica hela ön med en stor blöt jordfläck som luktade ljung i rumpan som tack för besöket. Trevligt..
KvastHilda fredag
Efter lite mer fixande var vi redo att kasta loss. Det var gråa moln med med lite sol, eller ah tillräckligt mycket sol för att bränna näsan, som btw fortfarande är öm.. Men vi gick i alla fall till Hunebåda strand? Tror jag det heter, där vi på kvällen la oss framför Britta som också är ute på utbildningssegling. Efter en smärre kollision med Kvastar och Brittaner och en trevlig kväll gick vi och la oss, dötrötta!
/Bell
KvastHilda Torsdag
För att göra en LÅNG historia kort:
Jag kastade ner packning i min säck, upptäckte att mamma hade typ allt jag egentligen behövde. Lämnade Tim i Trix händer, vilket jag aldrig mer ska göra för jag hittade honom sittandes utan vatten, svag i kroppen och typ darrande. Åkte iväg, träffade Jssica, satt på buss ett bra tag, hoppade av vid Bokenäs skola, upptäckte att nästa buss skulle dröja en timma, hittade två andra som också skulle dit (Gösta och Albin), ringde Anders och han kom och hämtade oss.
Gråmulet, lite ruggit, kallt.
Vi kom dit, fixade med madrasser, fördragsgardiner och mat, träffade de andra som var där, Olle, Jackob, Anders, Paven, GipsHugo, CoolHugo, John, och då Albin och Gösta.
Sov ombord =)
/Bell
Minnen
När jag rotat upp alla seglarkläder jag har, minus de som min fina moder snodde med sig när hon stack ut i lördags började jag givet vis att prova dem, så som tjejer gör med alla kläder som går att få tag på, och när jag stog där och hällde upp kaffe i koppen med mina gamla beiga "finbyxor" från GS tänkte jag rätta ut fickorna. I vänster byxben hittade jag nånting konstigt litet som lätt kunnde tas för en pappersnäsduk. När jag drog upp handen fann jag ett svart band och genast hoppade hjärtat över ett slag. Det är bandet som satt på hatten.
/Kram Bell
Söndag
Idag väcktes jag av att folk stog och sjöng för mig, sen var det de vanliga morronstöket pluss lite sms och ett samtal med moder innan den vanliga morronsammlingen i verkstaden. Vi som var på bogspröt igår fortsatte idag och Jag och Trix försökte tajta upp vaterstaget, det tog oss från 08.30 till 10.00 att spänna upp 15-20 cm. Sen bestämde vi oss för att någon annan fick gå på planka och bensla fast allting igen, det var svinigt kallt där ute.
Martins bild
Vid lunchen sa Alander att vi skulle gå igenom ett par grejer vid kapstan efteråt, så vi sammlades där och han började snacka om stagen och nått som en inte superintresserad människa inteuppfattade. När ordet BELL ekade mellan masterna och all ek ombord omvandlades blodet till is i kroppen och jag fattade genast vad som var på gång, med en (jätte)knuff från Trix flög jag fram genom folkmassan och höll nästan på att skvimpa ut en kaffekopp och innan jag fattade det själv var jag upplyft på kapstan och alla började sjunga medan jag snurrade runt, först lungt åt ena hållet, sen snabbara och tvärstopp och så åt andra hållet och jag kan tala om att jag har varit mindre nykter och vinglig, pinsamt tyckte jag, kul tyckte väll alla andra. Synd bara att jag inte kan hitta någon kort på det.
Resten av dagen spenderades i verkstaden med att fixa garn till benslar. Fridfullt och inte riktigt lika blåsigt. Vid 14 packade vi iho och städade skansarna för att vid 15 vara klara att fika. Där satt vi ett tag och bara njöt över solen (som inte riktigt var där) och paj med glass. Sen efter massa prat var det dax i alla fall för mig att dra mig hemmåt, men med en smula separationsångest stannade vi kvar med guiderna och fikade mer glass.
också Martins bild
Lördagen
Efter massa fika och mat var det middag och jag, Trix, Borgert, Björn, Robin, Robin, Martin, Johanna och lite till och frånare satt kvar resten av kvällen, för er som läser låter det knäppt och tråkit men jag kan tala om att under denna lördagkväll när andra gick ut på stan han vi med att:
drick mängder med kaffe, bygga en koja, skratta fram träningsverk i kinderna, äta jordgubbar och massa (be) frukter, göra en gubbe som ni alla kan hitta på Facebook här, komponera ihop en egen låt, hitta ett bra namn åt ett nytt tvättmedel och såklart vara vakna vid 12-slaget och gratt mig. Sen var vi så trötta att vi gick och la oss, men jag som fortfarande har så jäkla ont i min osmarta tand hade stora problem med att sova.
Rest in pieces
Det blev inte lättare av att folk *smög* in klockan 03.30 så tyst de kunde. =D
Fredagen
På biblioteket kom goda nyheter, en väldigt vänlig själ som jag är evigt tacksam har nämligen lämnat in dendär boken som jag lämnade på pendeln, så jag klarar mig utan böter!
Väl tillbaka på Osten tittade vi på tv (Så ska det låta) och folk kom lite då och då, någa kännde vi och några påstog sig känna oss.. Lite skrämmande med minnet nu.
När det blev sena natten gick vi och la oss.
Gonatt! / Bell
Nej jag är FÖR TRÖTT för att kolla stavfel och sånt skit!
Påriggning! ♥
När en stjärna faller, då ser man att den fanns.
För den lyser starkast när den dör på väg till någonstans.
Och i skenet växer en dröm till liv som har slumrat i min kropp,
jag ser seglet fyllas av en vind mot en dag som andas hopp!
För idag när båten glider ut så blir jag fri igen,
det är bara vintern som är slut nu lever sommaren.
Ser du himmelen är blå idag när molnen blåst förbi,
ta emot mig för nu kommer jag, när du ser mig är jag fri ♥
/Bell & Trix!
KvastHilda
För att förklara min påriggningshels ombord på KvastHilda lite tydligare så kommer här lite försenade bilder!
Enjoy!!
Först har vi Jessica som spolar rent ankarkettingen när vi tar upp ankaret. Sen har vi mig och Hugo i blåsten på överfarten till Lysekil. Sen andra "Lilla Hugo" som kvajlar och sen klättrar Lilla Hugo och Jessica upp i fockmasten för att få dit lite pikegångsblock, jag sitter upphissad längst upp i toppen på stormasten och tar den bilden och sen den på moi myself, uppgiftn där var att få upp mellanstaget. =)
Här har vi världens coolaste VHF som hittades i styrhytten ombord på ångbåten Harry. Så jäkla cool!!
Påriggning
På fredag eftermiddag åkte jag in till gbg och mötte Jessica och Huga och tillsammans tog vi bussen tll Fiskebäckskils vägskäl, därifrån promenerade vi till KvastHilda och sen träffade vi nya människor där! Vi sov mest på fredag kväll för att vakna upp lyckligt pigga på lördagen!
På lördagen tog vi ombord alla viktigheter, kaffe och mjölk och sedan gick vi från kaj!! Första gången för i år, det båste kuling och vi gick för motor 5 min över till lysekil där de skulle vara nån båtmässa. Jag och Jessica hälsade på Kustbevakningen, Sjöpolisen, Sjöräddningen och sen ångbåten Harry. På eftermiddagen gick vi hem igen och fixade lite mer innan vi åter srog oss in till mat och värme.
Söndagförmiddagen spenderades längst upp i stormasttoppen där jag försökte spänna upp toppstaget, jäkla tungt var det! Vi (jag och Jess) planerade att åka hem med 12 bussen, som vi missade, så tänkte vi ta en buss 12.45, som inte kom, tre timmar senate 14.55 satt vi sen på bussen och tänkte ta ett tåg istället för att byta buss vid torp, tåget tog vist längre tid, sen gick inte pendeln så jag fick vänta typ en timma på gbg centrel innan ajg kom hem vid 18.55.... Kul!
/Bell
(Jag vet att det säkerligen finns massa stavfel som jag inte har tid att rätta till, jag ska skölja ut färgen ur mitt hår)
Möte i Monsun
http://open.spotify.com/track/0cCEjONaPkfEYoQRtReHOe
Artist: Evert Taube
Title: Möte I Monsunen
----------------------------
Vi mötte ett skepp i den svalkande monsun
där vi ångade mot Röda havet opp,
en fullriggare det var och dess namn var Taifun,
som nu segla från Ostindien till Good Hope.
Vår kapten gav nu order att vi skulle hissa flagg
och vi hissade den gula och den blå,
och i samma stund så blåste där från skeppets gaffelnock
Finlands vita flagg med blåa korset på.
Vi höll ganska nära och stoppade maskin
för att preja och ta budskap med oss hem,
och då lovade hon opp där hon gick med vinden in
ifrån babord, och vi rodde bort till dem.
Vi fick ända från backen och lejdare midskepps
och vår fjärdestyrman äntra upp på den,
men i röstet står en svensk sjöman som jag nu återser
Fritiof Andersson, min gamle barndomsvän.
Ja, man möts ju ibland i monsuner och passad
när man seglar mest på värmen som vi gjort,
jag blev likväl rätt förvånad fästän ändå mera glad,
när jag återsåg min vän på denna ort.
-Jag blev held up i Kina, jag blev rånad i Shanghai,
jag har suttit hos pirater uti pant,
men jag gifte mig med dottern till mördaren Fu Wai,
sade Fritiof, det är hemskt men det är sant.
-Med kinesiskans hjälp kom jag sen till Singapore
utan pass och pengar står jag på ett torg
när en man i guldgaloner plötsligt fram emot mig går,
Sveriges konsul, kapten Fredrik Adelborg.
-Se goddag, Fritiof Andersson, säjer Adelborg,
vad i Herrand namn gör du i Singapore?
-Ifrån Gula floden kommer jag och vill till Göteborg,
det är bäst att en hyra hem jag får.
-Jag blev klädd i vita kläder, jag fick låna tie pund,
jag fick pass med sveriges vapen och mitt porträtt,
konsulinnan bjöd på te och jam och pratade en stund,
hon var det sötaste jag dittills hade sett.
-Ja, så tog jag en steamer och mönstrade på däck
och i Siam fick vi last av vilda djur,
tigrar, lejon, elefanter, som dom sålt till Hagenbeck,
som du varit hos i Hamburg, eller hur?
-Men den resan var värst av alla, det är sant,
syd om Ceylon gick vi in i en cyklon,
ut ur buren smet ett lejon, rök på en elefant,
vrålet blandades med storm och böljors dån.
-Snart var luckorna bräckta och upp kom många djur,
vår kommandpbrygga den gick överbord,
elefanten knäckte masterna och kastade en tjur
ut i havet, gosse, sanna mina ord!
-Ja, Hagenbecks ombud åt lejonet ju opp,
en gorilla klättra ner i vår maskin.
För att härma maskinisten slog hon fram och back och stopp,
tills jag sköt henne med skepparens karbin.
-Det var självaste Nemesis från djunglerna, min vän.
Snart var bara jag och elefanten kvar.
När cyklonen gått så fick vi en sydväst-monsun igen
och drev in till Camarin på Malabar.
-Men nu säger jag adjö för din styrman går från bord.
-Ja, men Fritiof, elefanten, vem fick den?
-När vi träffas nästa gång skall jag besvara dina ord,
vi ska segla nu och sätta kurs igen!
Och de brassade för fyllning och började sin gång
och tillbaka till vår skuta rodde vi
och där gick hon i monsunen och jag hörde deras sång:
-Rolling home, rolling home, across the sea!
Men jag räkna' alla segel och räkna om igen
ifrån flying jib till röjlar och mesan.
Det var summa tjugotvå vita segel som där gick
på den glittrande blåa ocean.
För dig som trodde....
/Bell
Sol och regn!
Upp kom jag och lite lyckades jag sätta mig in i el-lärans värld innan jag blev tvungen att kasta mig ut i friheten och ta mig till jobbet. När jag kom ut var det värmande solsken i kyliga vindar, så det var lagom men lite fömycket blåst.
Idag stod det inte riktigt lika många och väntade vid grinden vid 11.30 som igår, men det var ändå en 15 pers. Idag var också tanken att begrännsa grupperna till 15 i varje, och i min första grupp blev de 17st, i den andra drog det iväg lite med 23, men det beror klart på hur man räknar barnen, jag hade en uttråkad skrikande knatte med mig, och i den sista blev det 27 men det fungerade superbra! De var glada och frågade en hel del och vi hade en bra konversation. Bäst var ändå grupp nr 2, kanske den bästa guidningen jag haft med massa intresserade personer, frågor och massa härliga skratt!! En lyckad dag med andra ord. Regnet kom i rättan tid (om det någonstin finns en rättan tid för regn), nämligen precis när vi var klara för dagen och var på väg hem, vi hade fått dagens sol på bästa tänkbara tid! Tack du som tryckte på "solknappen" i förmiddags!!
/Tjärluktande hälsningar från Bell!!
Rekord!
Jag tror vi måste bli mer organiserade när det gäller antalet människor i guidegruppen. Jag var faktiskt duktig och höll mig till 40 min på de första två grupperna, men när det är så svårt när man kan prata i timmar och måste begränsa sig!
Jag har i alla fall pratat slut rösten, som känns tunn och en smula hes. Nu ska jag hjälpa mamma med maten, och sen ska vi ha påskmiddag!
På tv
Det blev lite mer i tv än bara tv 4:s 30 sekunder.
Här:
http://news.cctv.com/program/C21248/20100329/105427.shtml
..och här:
http://news.bbc.co.uk/2/hi/business/8591965.stm
Bea gästbloggar 3
Jag försov mig.
Natten innan hade jag bett mamma att väcka mig då det var hon som körde mig dit. Själv hade jag ställt om min klocka men det hade uppenbarligen inte hon. Detta kom jag på en kvart innan det jag skulle vara där. Det blev att springa ut till bilen och i ilfart flyga ner till båten. Jag kom dit ungefär tio över varav jag blir stoppad av poliser. "Namn och personnummer." Jag gav dem MITT namn och MITT personnummer varav de ger mig Trix namn och nån annan snubbes personnummer. Nej, nej och ytterligare ett nej! Efter tio minuter kommer Gert och Emanuel och säger att det faktiskt är jag och att jag inte är där för att mörda vicepresidenten. "Ja, för du ser ju inte farlig ut." Man tackar, snälle konstapel!
Efter många timmars väntan, och stor nervositet, så anlände äntligen Kinas vicepresident Xi Jinping. När jag stod där uppe i fockmasten så kändes det som att jag hade första parkett över hela eventet. Jag såg alla bilarna köra in på kajen; det var sjukt många! Massa kineser gick ut och Erik som stod bredvid mig frågade, "Vem av dem är det?". "Ja," tänkte jag, "det var en bra fråga." Vi såg inte vem av alla människor det var förrän superkargören Peter hälsade dem välkomna. Där, vid grinden och alla poliser, stod de och pratade för länge. Mina händer hade för längesedan frusit till is och höll nu krampaktigt i veporna. "Jag får inte tappa dem för tidigt. Jag får inte tappa dem för tidigt! Andra gången! Andra gången han slår då slänger jag ner dem. Inte första." Jag kände hur det blev tjärstopp då mina händer också var nertjärade.
Det fanns tre scenarios i mitt huvud: Det första när mina händer blir så kalla att jag inte kan hålla kvar i veporna och tappar dem för tidigt, det andra när det blir tjärstopp och jag INTE kan kasta ner dem alls, och slutligen det tredje när det kommer en stor vindpust och jag blåser ner från råt. I sista scenariot så tappar jag veporna OCH ramlar mot min död. Alltså det sämsta. Dock hade jag ju säkerhetssele men vem vet, den kan ju mystiskt gå av. Jag varnade Erik för att jag kunde vara en aning paranoid. Som tur var så gick allt enligt planerna förutom hissningen av seglet som Jinping skulle göra. Jens och Björn var snabba på att påpeka att det hade fastnat. Om de hade hållit tyst så hade det kanske aldrig märkts så tydligt.
Efter vi hade klättrat ner så ställde vi upp oss inför sång. Det blev helt tyst på däcket när Jinping kom upp från kanondäck. Han gick fram till oss och jag tänkte "Ska jag springa ner för landgången eller bara hoppa över relingen?" Det var ganska skrämmande att träffa honom. Men han tog oss alla i hand, oavsett hur smutsiga vi var, log och sa "Ni hao" på grov mandarin. Jag log och nickade instämmande. Vad skulle jag göra liksom? Nåväl, jag slutade andas för en sekund i alla fall.
Nyckelharpor har blivit en ny favorit och den där tårtan vi fick i slutet var inte så dum den heller! Nu blir det till att skriva det sista på projektarbetsrapporten då jag inte tror jag kan skjuta upp den hur länge som helst.
Varma kramar blandat med glass och lite kattillsats,
Bea
Bakom kulisserna med Xi Jinping! Del 2
Direkt när man kom upp på kanondäck för att äta frukost hittade man en ylande schäfertik, en kustbevakare och två poliser i färd med att söka igenom varenda befintlig centimeter av skeppet.
När vi sedan satt där och försökte vana med kaffe dök de upp poliser och kustbevakare litre här och var, några vill ha kaffe, andra kom med speglar på långa skaft och de som inte hade spegler hade hundar.
efter frukosten skulle vi sammlas i utställningshallen igen och när man kom upp på väderdäck såg man polisbilar, poliser, avspärrningar, kustbevakarnas båt, polisbåt, polishellikoppter.. you name it!!
Efter en genomgång och lite sista outtsning satt vi där och bara väntade med en kopp kaffe, vid 10.15 stog vi berädda på våra plattser och när det var tre minuter kvar klättrade vi up och ut på råna. Sen dröjde det inte länge innan de svarta bilarna rullade in och så helt plöttsligt vällde det av människor på hela kajen och ut ur bilarna kom kineser. Spänningen låg på topp om man säger så. Emil slog i klockan och ner föll alla vepor, jag hade inte behövt vara så orolig för att tappa dem i förtid, allt flöt på. Vi sköt salut och vi som satt i riggen kunde klättra ner igen. Vi kom på bild med olika pressmänniskor och sen stog filmkameror uppe på sundäck. Vi såg tv 4 där, men de visade inte mycket på tv sen.
När Xi Jinping rörde sig mot nedgångsluckan stannade han hos oss, Ikis, Borgert och mig, så skakade han handmed oss var och en och sa nått som lät som Tjmjaooo! Sen gick han vidare och ner. Där stog vi som tre fån och tittade på våra jättetjäriga klibbiga brunfläckiga händer och hade inga ord för kännslor!
Senare gick vi fram till de andra och ställde upp oss på led, Trix och jag tystspråkade till varrandra som bara vi kan och hon hade också skakat hans hand. hon var dock inte lika kladdig! Först senare kom vi på att vi inte hade svarat honom ett Hej tillbaka. Hoppas han inte tycker att vi var oartiga.
Vi ställde oss vid kapstan och förberädde oss på att sjunga shantyn, och sen kom han upp igen med alla andra och så satte han igång i kapstan med att hissa stagseglet, Robbin satt och höll ner den spännda tampen så att de som gick i kapstan itne skulle snubbla över de. Maja och Lisa spelade på sina nyckelharpor och Henrik började nynna på låten, sen föll vi alla in, Jens tog över vid andra versen och sen tog Dagge över de sista. Seglet kom upp, ingen skadade sig, och snart var besöket slut. Vi vinkade av alla bilar som åkte iväg genom polig och folkmassan.
När allting lugnat sig började jag, Trix, Borgert och Sander jobba med guidningen ingen, sen kom Per. När vi guidade höll de andra på att städade iordning och allt var på väg tillbaks till de normala igen, alla poliser och kustbevakarna försvann och det blev väldigt tomt.
Till trefika fick vi en tårta med svenska och kinesiska flaggan med ett hjärta på.
Bilderna är från Soic och GP!
Här är en artikel från GP
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.340397-xi-jinping-besokte-ostindiefararen
Efter en hel timma var dehär allt man kunde se på tv 4's nyheter:
http://www.tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoId=1.1574024
/Bell, Trix är ju i Lanzarote nu.
Bakom kulisserna med Xi Jinping! Del 1
Men vi kom dit, fick lite papper, pratade med Joakim om larmen, branlarmen osv, sen åkte vi ut en snabbis till biblan, en chokladbutik och sen paprika och hem igen. Med hem menas nästan alltid skeppet. Det blir som ett andra hem. Där sat vi sen och väntade på att människorna på våran lista dvs de som skulle sova ombord, 14 st. skulle komma. En lång väntan, och de första som kom fanns inte med på listan heller för den delen, så vid kvällens slut, runt 03.00 var vi runt 22 st där.
Under kvällen var det 2 hönsafester ombord, så det var mycket på gång samtidigt!
Eftersom de som kom inte hade varit med jättemycket förrut så var vi frukostbackisar, vilket då innebär att vi går upp vid 06.00 och hjälper till med att göra iordning frukosten. Så vi sov väll runt tre timmar.
Lördagen var gråmulen och regnig. De andra som inte skulle sova ombord började dyka upp redan vid 07.30, vi åt frukost och sen hade vi samling för att gå igeom en massa info, att göra grejer och så själva besöket.
Resten av dagen bestod i att puttsa iordning, städa, fixa upp flaggor, röda mattan, ställa ut lite blommor, göra kajen tidsenlig genom att sätta ut arbetssaker, smedja, mäta upp vepor, fixa flaggorna osv. Det var slitigt med jättekul! Jag träffade många nya underbara människor som alltid, vid ett tillfälle städade jag med en kvinna som faktiskt seglade tillsammans med min mamma året innan på nått av kryssarklubbens skepp.
Vid 12 började vi jobba, så medans de andra åt sprang vi och bytte om til 1700-tals kläderna och sen guidade vi de få men tappra människor som tagit sig ut på promenad i lördagens regn och kyla.
Direkt när vi var klara med dagens jobb sammlades vi tillsammans med alla andra i utställningshallen för att gå igenom Xi Jinpings besök till punkt och prícka, sen hade vi generalrtepitition, som gick ganska bra. Vi ska stå uppe i riggen och släppa ut veporna när Emil slår glas, sedan ska vi mingla med Kinesisk press på väderdäck medans Xi Jinping är på kanondäck. När han kommer upp igen ska vi sammlas vid Kapstan och där ska han tillsammans med någon med hisa ett litet stagsegel medans vi sjunger en shanty som går sähär:
I herrens namn så resa vi,
Heav away we're bound for China
må hans blida änglar stå oss bi.
Heave away me boys across the sea
A long time ago where we stand today,
Heav away we're bound for China
a ship saild out you can still hear them say.
Heave away me boys across the sea
The work was hard and the voyage long,
Heav away we're bound for China
the sea was high and the gales were strong.
Heave away me boys across the sea
Across the ocean to this foreign land,
Heav away we're bound for China
to trade, take cargo with peace in their hand.
Heave away me boys across the sea
We have roamed across the ocean wide,
Heav away we're bound for China
and now we're back with the turning tide.
Heave away me boys across the sea
oh singme lads and haul away
heav away we're bound for China
we set this sail and make history today
Heaw away me boys across the sea
Sen ska han få en gåva och sen ska han gå i land igen tillsammans med alla journalister och pressmänniskor. Vi ska stå och vinka när han åker.
Det verkar som ett pressatr schema. =) Men superkul!
/Bell, Trix är i Lanzarote nu!
Monkey Shine!
Fikat gick ut på att planera inför veckan, vad som skulle göras och hur alla låg till med sitt arbete. När vi kom dit fördes en livlig diskusion om arbetsselarna, om de skulle beställa in likadana eller om alla skulle få befälsselar. Bell fick prova att ta på sig selen och nu hoppas vi på dessa betydligt smidigare selarna till sommaren. Så började de diskutera arbetshelgen som är nu till helgen, de hade ingen som skulle vara där som inte var helt ny. Eller ja, som kunde sova där från fredagen då. Jag och Bell trodde de pratade om påriggningen i april och förstod ingenting, men efter att vi angett oss själva som frivilliga, följt med Marie-Louise till hennes kontor och insett att det var den här helgen hon pratade om var det lite sent att ändra sig. Dessutom har vi inget annat för oss då ändå.
Så vi började med att röja upp i akterskansen där alla ska sova, eftersom vi har öppet skepp och guidar i förskansen. Det var ganska jobbigt med 700 år tunga flytvästar och överlevnadssaker. Så sopade vi också så nu får de fan ta och hålla rent! När vi var klara med det så täppte vi igen hålet där stormasten satt så att det ska bli lite ljudisolerat till fredag då det är hönsafest på kvällen och vi ska sova i skansen. Efter det gick vi upp och gjorde skeppet lite fint, målade gult på sun deck, givetvis bara där det skulle vara gult. Vi håller på att göra lite "monkey shine" som de så fint kallar det, måste se fin ut vid kändisbesök!
Puss
Trix & Bell
Dikt
Som bjuder på spänning, motgång och medgång.
Därifrån kan du all världens hörn nå. Vad skulle vi göra utan havet att segla på?
/Bell
Har lånat bilden av Jens som tog den på Georg Stage 08.
