Midskepps privata dygn påbörjades med en brandövning efter Lunch. Alla for i flygande fläng upp på väderdäck. Vi visste att det var en övning på gång, men man blir alltid skärrad när det väl händer. När klockan blev fyra gick vi på våran eftermiddagsvakt. Fantastiskt väder, strålande solsken och lagom mycket vind. Större delen av vakten beslog blindorna ute på bogsprötet och passade på att visa upp sig från sin bästa sida.

(Nu ska ni föreställa er ett gäng som hänger dubbelvikta över en pinne med gumpen upp i vädret till allmän beskådan för resten av skeppet)

Efter vakten var det dags för etappens obligatoriska visning av filmen ”till Kina och hem igen” Ett måste för alla nya, och ett tillfälle för dem som var med att pösa över ordentligt.
Midskepps gick under däck tidigt och somnade sött i sina kojer.
Lagom till fyra gick en trött styrbordsvakt och lade sig och en nästan lika trött midskeppsvakt gick på.

Ljumna vindar och en stor stjärnklar himmel fick liv i oss. Längre fram på vakten, ungefär vid sextiden, exploderade horisonten i ett gyllene fyrverkeri och lilarosa molntussar. Vi höll på att spola och skrubba däck och tog en paus framme i fören för att vänta in solens första strålar.

Under skrivandet har vi fått sällskap av några vaktkamrater med tekoppar. Mastskepparassistenten Andy kom ner hit nu och frågade: Hur många tjejer behövs det för att blogga? (Vi sitter 4 st här). Tystnaden bredde ut sig i några sekunder. Svaret blev: Hur många mastskepparassistenter krävs det för att döda en stämning? Vi skrattade och sen slog han sig ner och var allmänt dryg, fick massage och tackade.

Det är snart trefika och Vågis har lovat ett dundrande trefika (stora bullar med chokladprickar i) och sen börjar vår nästa vakt, fortfarande strålande solsken och alla segel vi kan ha uppe sitter uppe, storbramen är nere för tillfället men blindorna, stagseglen och de andra råseglen är uppe, vi gör tre knop och befinner oss tre nautiska mil öster om Anholt.

Det var allt vi hade att berätta för den här gången.
Skepp O’hoj från Elin och Bell (Trix och Victoria som moraliskt stöd)

När vi lämnade det festande Bremerhaven bakom oss var jag fullt inställd på att vi skulle tillbringa de kommande dagarna i den stormande Nordsjön. Sedan jag mönstrade på dagen innan avfärd hade jag hört så många skräckhistorier om överfarten från Amsterdam att jag beredde mig på något som skulle kunna bli det tuffaste jag varit med om hittills i mitt liv..

Det var därför med en blandning av besvikelse och lättnad som jag mottog beskedet att vi istället skulle gå genom Kielkanalen. Det var ungefär som att åka höskrinda genom den tyska landsbygden.

Några som däremot enbart var lättade var kockarna. Den som försökt steka ägg i ett kök som skakas av fyra meter höga vågor förstår varför. -Det är väldigt skönt att kunna laga maten istället för att jaga den, Anförtrodde mig mässman Eva där vi stod framme i fören och beskådade fälten som makligt gled förbi.

I den vackra solnedgången på däck satt både vakten och frivakten och njöt av lugnet. Klockan ett på natten, efter nio timmar, lämnade vi kanalen bakom oss och gav oss ut i Stora Bält. Midskeppsvakten, som jag tillhör, gick på sin nattvakt tre timmar senare. Det var stjärnklart och god vind.

Medan de andra satte segel ägnade jag mig åt att försöka erinra mig hur kompassen fungerade borta vid rodret. Ibland kan jag svära på att skeppet har eget liv och gör allt för att reta mig. Styrbord! sa jag åt roder tvåan. Skeppet drog åt babord.…Nähe, en halv pinne mer åt styrbord då. Hon drog åt babord. Då väntar vi väl lite så kanske hon planar ut av sig själv? Hon fortsatte att dra åt babord. -Men för hel##te Styrbord! väste jag i ren frustration, utan att röra vid ratten. Woooom! Kompassen drog plötsligt långt förbi kursen åt styrbord. Nej! babord igen!  Tjöt jag. Tur att det var mörkt. Efter en kvart fick jag slutligen kläm på det och höll henne stadigt tills avlösningen.

Jag fick bli frälsis istället. Man står på Soldäck och håller uppsikt så att ingen faller överbord, om någon nu mot all förmodan gör det så ska man bröla ”Man över bord!” allt man har, och slänga i en livboj och en självuppblåsande gummiflotte efter personen.

Men detta är alltså ytterst ovanligt. Väl på plats fick jag beskåda en av de vackraste soluppgångar jag sett. En gyllene himmel över ett glittrande morgonpiggt hav.

Vaktkamraterna Bell och Trix stod vid relingen och beskådade det hela när jag kom ner.
-Är vi lyckliga eller är vi lyckliga? undrade en vindrufsig Bell.

Det kändes som att hela skeppet flög. Undrar just om Kapten Peter Kaaling råkar heta Peter Pan i hemlighet?

Elin Sandberg

Jag åkte till Bremerhaven med Rolle, Cheng och Victoria och efter 9 timmar i bil mellan Göteborg och Götheborg var man äntligen där. Regnet smattrade, vi bar ombord våra saker och tog en promenad längst kajerna för att titta på alla skepp. De mest imponerande för mig personligen var Americo Vespuchi, ett väldigt stort skepp från Italien som jag bara har sett på bild innan, och såklart alla söta holländska bohjortar, eller som vi säger; Flaxbåtar. Var man än gick i hamnen så kunde man hitta spunnet socker i alla regnbågens färger, kinamat, öl och bratwurst. När vi nya erfarna mönstrade på var det efter tolv lediga dagar dags att börja guida igen, fast på tyska. Men när man väl började guida insåg man att det var helt meningslöst, det ända som hände var att man skapade en stor propp och korkade igen floden av människor. I Amsterdam hade vi totalt runt 14 000 besökare och jag gissar att det var någonting liknande här i Bremerhaven. Det var kul att så många visar intresse men det blev lite jobbigt när alla frågade efter skeppsstämpel och alla skulle ha kort på oss när vi åt. Den mening man kan bäst nu är: Stempel gibts am Ausgang (Stempeln finns vid utgången), någonting man fick säga en gång var tionde minut.

Under dagarna sjöngs det massa shantys på de olika scenerna och på kvällstid var det olika band som spelade. Man förtärde olika typer av drycker och dansade hela kvällarna, sen kom man hem och med smått fumliga fingrar satte man upp hängkojen och sov för att vara på uppställning klockan 8 dagen efter.

Under de två sista kvällarna ombord bjöd vi in lite olika människor, först besättningarna från det ryska skeppet Standart och ett franskt skepp vars namn jag inte mins för att mingla lite. Den andra kvällen bjöd vi in kaptener från olika skepp och minglade runt, på kvällen gick vi upp på däck för att titta på avslutningsfyrverkerierna.

På söndagskvällen gick vi från kaj efter någon timma kom vi till slussen som skiljde oss från det stora vida havet.

Kram från Bell

När vi lämnade Amsterdam hade vi precis fått ombord 30 nya jungmän som mestadels bestod av tyskar, fransmän och spanjorer. De mönstrade på klockan 8 och klockan 10 lämnade vi kaj för att gå mot Bremerhaven. Precis när vi hade lagt loss kom det två tyskar rusandes efter på kajen som fick komma ombord när vi la till innan slussen som skiljde kanalen från havet. De oerfarna jungmännen hade inte haft någon klätterträning så därför blev det allemanstörn och de erfarna jungmännen fick reva och beslå blindan, focken och storen i stormen.

Under de två dygnen mellan Amsterdam och Bremerhaven spenderade många tiden med att mata fiskarna, sjösjukan flödade. Eftersom det var en så kort etapp så blev det inte så mycket utbildning för de oerfarna, mest stå på post och dra där det behövdes.

Det blåste och rullade så mycket att man fick vara fyra personer på rodret, dessutom så var stormasten inte tillräckligt sträckt och bidrog till rullningen ännu mer när den stod och svajade så mycket att man nästan var rädd att den skulle gå av. Vi gjorde en nödsträckning genom att svikta storvanten med bommar på utsidorna som vi surrade ihop med varandra och sträckte ihop med taljor och kapstan. Det fungerade riktigt bra och stormasten svajade bara ut ungefär två meter för mycket åt varje håll nu istället, det såg dessutom väldigt intressant ut och gjorde möjligheten att ta sig runt på däck utan att snubbla över tampar till en lite större utmaning. Kanske ska lägga till att vi hade ungefär 18 m/s och upp till 24 m/s i vindbyarna.

Då jag var styrbordare (12-4) så somnade jag i stormen och vaknade lugnt förtöjd vid kaj i Bremerhaven runt lunch. Vi hade en sista uppställning innan de nya skulle åka hem, det var första gången vi hade en fulltalig uppställning på hela resan. De som legat under filtar i två dygn reste sig upp, tackade för en fin resa och ranglade iväg med sin packning längs kajen.

Skepp O’hoj!
Trix

Fiskmåsarna seglar fram i luften över havets yta för att hitta och ta hem de drunknade sjömännens själar,
men idag var det vi sjömän som fick ta hand om en liten vilsen själ.

 Alla fåglar heter Kenny ♥

Yes, efter en snabbt besök hos frisören, (som kostade 450kr!!) var jag redo att åka iväg till Fiskebäckskils vägskäl och mönstra på Kvartsita igen. Det var full rulle med aktiva människor som höll på att fixa lite här och där ombord. Några häll på att dra lite sladdar för att få upp nått nytt AIS system och lyckades borra ett hål rakt genom akterspegeln, genom skeppets egen namnskylt och prickade då A i Kvartsita.. Gör om, gör rätt..

På kvällen kom den galnaste av alla idéer och jag, Parven och nyvunnen vän Matias provade lyckan att ro till Lysekil i jakt på godis och snus. Vi gissade på ca 1,4 distans, först nu i efterhand har jag fått höra att det är närmare 2 distans en väg. Vilket innebär att vi då har rott 4 distans! 2 timmar tog det, plus tiden då vi köpte godiset. Jag hade egentligen planerat att visa er en bild, men min kamera pajade precis innan jag åkte hemifrån och Parven har icke gett mig någon bild. Den kanske dyker upp senare i veckan.

Härligt diskret träningsvärk i ryggen men lyckliga var vi nog alla tre!

Seglingen dagen efter blev mulen och en smula kall, vi gick från kaj vid 9.30 på ett ungefär och gick mot (?Stora Konö?) där vi landsteg i jakten på en grotta, som vi efter en jobbig tur genom en bajsig fårhage lyckades hitta. Cool!

Får har sjukt läskiga pupiller på fel håll, och när vi kom vandrandes längst stigen bara rusade de fram redo att tugga gaddarna djupt in i skinn och ben, fast de andra stod och kliade fåren bakom öronen höll jag mig på ett litet avstånd, för jag kan genomskåda deras ulliga utseende!

Tillbaks till hemmahamn kom vi vid 16-tiden och sen fick vi ta bort alla stormbeslagningar och beslå om lite mer som det passar en skuta vid kaj.


Kram Bell!

Jag har funderat över olika tatueringars betydelse länge nu så jag googlade det för att läsa lite mer, och det var sannerligen inte lätt att hitta! Men nu har jag suttit i ett par timmar och här har vi ett gansla intressant resultat!



Luffarprickar
ska tatueras på egen hand, vara placerade i en V-formation och kunna döljas när man håller tummen mot pekfingret. I Sverige förknippas luffarprickarna med sjömän, kåkfarare och luffare. Betydelsen varierar. Ex Sjömän som rundat Goda Hoppsudden, Kap Horn och Kap Verde. Luffare med v-formade prickar ”Vi Vandrar Vidare”. 

Sjöjungfrun
En mytologisk figur som har existerat i olika kulturer under tusentals år. Populär kring Medelhavet där symbolen har sitt ursprung. 

Svalan
Som alla fåglar är svalan en länk mellan himmel och jord. Den är starkt förknippad med avfärd och återkomst. Svalor avbildas oftast i par.

Koifisk
Den japanska karpen står för resultat och styrka och kommer från traditionella asiatiska myter. Extremt populär i Asien där den har mycket hög status. 

”Hold” och ”Fast”
Två ord som man tatuerat på knogarna på var sin hand skulle hjälpa sjömannen att säkrare ta sig fram i riggen. 

Gris och Tupp
En gris och en tupp tatuerad på var sin ankel skulle skydda sjömannen från att drunkna. De här djuren fraktades av de flesta skepp i träburar på däck. Om skeppet gick under flöt burarna med sina djur. Oftast var grisen och tuppen de enda som överlevde en förlisning. 
Det här känns som en grej man kan prata om på guidningarna!

Fyr
En tatuerad fyr tillsammans med namnet på sjömannens hemstad var tänkt att ge honom tur på hans resa. 

Kompassros eller stjärna
Två stjärnor, en nautisk stjärna eller en kompassros skulle alltid visa vägen.
Sjömän tatuerade in en kompassros för att stjärnorna alltid kunde vägleda dem rätt. En symbol som både skyddar och vägleder. 

Ankare
Ett tatuerat ankare betydde att sjömannen har korsat atlanten.

Delfinen
För de gamla grekerna stod delfiner för både det övernaturliga och för visdom. I dag symboliserar de energi, välstånd och kamratskap. 

Fullriggare
Ett fullriggat skepp betydde att ägaren hade rundat Cape Horn.

Sköldpadda
En sköldpadda innebär att man har korsat ekvatorn. 

Drakar
En drake betydde att en sjöman hade tjänstgjort i Kina.
En gyllene drake symboliserade att sjömannen hade korsat datumlinjen.


/Kram Bell

Jag kan inte minnas att jag någonsin har haft så mycket energi som de 6eklassare som jag har varit ute med nu. I ett dygn har jag stått ut med:

Gabriella, får jag klättra i masten, gabriella, kan du spänna min sele, gabriella när ska vi fika, gabriella hur mycket är klockan gabriella varför skiner solen gabriella varför seglar du gabriella får jag klättra i peket gabriella jag vill också klättra i masten gabriella jag vill bada gabriella jag tycker inte om denhär selen gabriella jag vill också klättra i masten gabriella han slååååår mig gabriella spänn min sele meee gabriella hon ska med mig upp i masten gabriella varför badar inte du gabriellagabriellagabriellagabriellagabriellagabriella...!!!!
  
     
      
.....abonenten du försöker nå är tyvär upptagen, var god försök igen senare......