Jag åkte till Bremerhaven med Rolle, Cheng och Victoria och efter 9 timmar i bil mellan Göteborg och Götheborg var man äntligen där. Regnet smattrade, vi bar ombord våra saker och tog en promenad längst kajerna för att titta på alla skepp. De mest imponerande för mig personligen var Americo Vespuchi, ett väldigt stort skepp från Italien som jag bara har sett på bild innan, och såklart alla söta holländska bohjortar, eller som vi säger; Flaxbåtar. Var man än gick i hamnen så kunde man hitta spunnet socker i alla regnbågens färger, kinamat, öl och bratwurst. När vi nya erfarna mönstrade på var det efter tolv lediga dagar dags att börja guida igen, fast på tyska. Men när man väl började guida insåg man att det var helt meningslöst, det ända som hände var att man skapade en stor propp och korkade igen floden av människor. I Amsterdam hade vi totalt runt 14 000 besökare och jag gissar att det var någonting liknande här i Bremerhaven. Det var kul att så många visar intresse men det blev lite jobbigt när alla frågade efter skeppsstämpel och alla skulle ha kort på oss när vi åt. Den mening man kan bäst nu är: Stempel gibts am Ausgang (Stempeln finns vid utgången), någonting man fick säga en gång var tionde minut.

Under dagarna sjöngs det massa shantys på de olika scenerna och på kvällstid var det olika band som spelade. Man förtärde olika typer av drycker och dansade hela kvällarna, sen kom man hem och med smått fumliga fingrar satte man upp hängkojen och sov för att vara på uppställning klockan 8 dagen efter.

Under de två sista kvällarna ombord bjöd vi in lite olika människor, först besättningarna från det ryska skeppet Standart och ett franskt skepp vars namn jag inte mins för att mingla lite. Den andra kvällen bjöd vi in kaptener från olika skepp och minglade runt, på kvällen gick vi upp på däck för att titta på avslutningsfyrverkerierna.

På söndagskvällen gick vi från kaj efter någon timma kom vi till slussen som skiljde oss från det stora vida havet.

Kram från Bell