Bell
Vår historia börjar i mars 1997.
Bell med familj flyttade från Halmstad till Kungsbacka, in i det blåa huset, rakt över den lilla gröna allmäningen bodde då Trix med familj i det gula huset. Efter ett tag påbörjades en vänskap som bäst går att beskrivas med orden djup, stormig, sammanlänkad och kanske evig.

Som i alla relationer har det gått upp och ner, ibland värre än Balder på Liseberg, men det allra mesta är sånt man skrattar åt i efterhand. Vi har båda vuxit upp och skapat ett märkligt band. Det räcker för Bell att skriva Perfekt, för att Trix ska fatta att det ligger någonting alldeles speciellt i detta inlägg, någonting som du aldrig kommer få reda på! =D
Läser du sedan att det inte finns en Kotte att fråga, så vet du att både Bell och Trix sitter och ler från öra till öra, eller Bell ler, Trix sitter och skrattar över sin makt mot andra människor och planerar sitt övertagande av världen.

Trix
När Bell och hennes familj flyttade in i huset på andra sidan ängen, vilket betyder typ 20 meters gång, och började i samma klass som Trix blev vi inte bästa vänner direkt. Bell blev fruktansvärt populär som "den nya tjejen" och Trix var ganska blyg. Bells lillebror och Trix lillebror började umgås och Trix hängde på, eftersom de gjorde saker som hon tyckte var roligt. Som att spela tv-spel. Det hände ju att de gick hem till Bells hus och så fort vi kom dit och började leka kom Bell och rövade bort Trix för att hon skulle leka med henne istället. Så det var så det började.

Det har såklart gått upp och ner, precis som Bell skrivit, och det har funnits tillfällen då vi inte umgåtts på jättelänge samtidigt som det finns tillfällen då vi varit omöjliga att separera. Det har hänt att vi varit ovänner i ett år och sen återförenats efter en biopremiär av en Harry Potter-film som våra mödrar tvingat oss att gå på tillsammans, det har hänt att vi har semestrat på Mallorca två år i rad tillsammans.

Jag antar att det är något speciellt när förhållandet och vänskapen mellan oss är den samma fast vi knappt setts på två år, när vi vet exakt vad den andra tänker och när vi pratar så sammanbundet att folk som försöker lyssna intensivt och hänga med inte fattar någonting. När vi avslutar varandras meningar eller bara säger halva meningar utan att märka det själva för att vi vet att den andra fattar. När folk ser oss som en person.