Kenny igen..
Kenny the man
Kenny beträder vår köksbänk för första gången.
Kenny görs redo för sin måltid, till styrbord har vi även hans favoritleksak.
Puss
Bell & Trix
Que?
Efter att ha gått i affärer och blivit kära i diverse materiella föremål inhandlade Bell en fantastiskt fin ögonskugga och vi fann en klänning på en affär som båda är helt nere i, den var på rea (halva priset, score) plus att vi köpte den tillsammans. Så det blev relativt billigt! Synd bara att vi måste hejda oss, annars kommer ingen av oss ha en krona kvar när vi sa åka hem. Det vore ju allt för tragiskt.
Sen träffade vi Max som hittade överallt, till och med hem till honom själv, så vi åkte dit och kollade på Forrest Gump som vi pinsamt nog inte hade sett innan. Vi såg även Ugly Betty för det kan vi ju inte göra hemma då vi bara har tillgång till ettan, tvåa, fyran, sexan, svt24 och internet.
Nu har vi nyss tittat på film, tror jag ska göra mig redo för sängen och dö lite för dette börjar bli tungt i huvudet efter en knepig första riktiga dag i Stockholm. Bell duschar, hoppas inte hon somnar där. Om hon inte kommer inom 40 min får jag nog springa och kolla om hon har drunknat. Bilder på inköpen kommer imorgon, eller senare idag blir de väl då. Tjoho! Sova.. Hihi.
Bevis på hur mycket vi behövde skotta för att komma in i huset.
Puss
Trix
Stök & Mys
Sen vi kom till huset har vi helt oväntat hittat diskmasinen men inte frysen, den dö upp till slut i källaren.. Eh, sen har vi försöt lista ut hur spisen funktionerar, och det var inte enelt att fatta att värmeninte gick igång förens man ställde en kastrull på plattfan! Sen försökte vi få igång tvn, det visade sig senare att det bara finns 1, , 4 Sthlm och 6.. Med andra orrrd inte så konstigt att man itne får igång 5an eller 3an. Det var svinkallt här så vi lyckades ätta på elementen och elda i kaminen.
Alldeles nu satt jag på golvet i källaren som vart ett värmegolv,, sen beundrade och provsatt vi i bastun utan värme.. Om jag har stavat kasst så beror det INnte på min okunskap utan på att ven är för stor, så det är lite grynigt och dessutom är den 4 meter bort.. Vi lever i lyx här nämligen! Vi får se vad morrondagen bjuder på.
Stockholm
Väl av tåget sprang vi hit och dit för att hitta någonstans att köpa SL-kort så att vi kunde ta oss runt, det blev ett hejvilt åkande i rulltappor och diverse vanliga trappor med skadat tunga väskor innan vi hittade ett SL-center som lyckligtvis gick ganska snabbt att avklara. Sen blev vi förvirrade men hittade tillslut rätt tunnelbana med lite hjälp, vi är inte så bra på att läsa uppenbarligen. Vi hoppade av tunnelbanan vid Telefonplan för att byta till en buss som skulle ta oss till Fru Marias gata, men bussen kom inte fören om 20 minuter så vi beslutade oss för att hitta mataffären som skulle ligga i närheten, Matbiten hette den och vi köpte mjölk. Sen tog bussen oss nästan hela vägen hem, det blev lite vimsigt när vi skulle hitta rätt nummer på huset men vi lyckades i alla fall hitta rätt. Dock endast för att upptäcka att all snö som tidigare legat på taket hade trillat ner på trappan och vi var tvugna att skotta oss fram till dörren. En väldigt fin trappa ovanpå trappan tillverkades även, antagligen kommer vi behöva skotta ännu mer för att inte dö där.
Nu har vi kommit in och hittat det mesta som behövs, tog ett tag att hitta frysen till exempel. Och att komma på hur spisen fungerade. Sitter just nu i soffan med datorn, tittar på Simpsons på teven och värmer oss med element på högsta värmen, brasa i full fyr och filtar och täcken runt oss. Mys.
Imorgon börjar äventyren!
Puss
Bell & Trix
Bell & Trix
You've been such a good friend,
I've known you since I don't know when.
We've got a lot of friends,
But they come and go.
Even though we've never said it,
There's something that the two of us both know..
Together forever no mater how long,
from now until the end of time.
We'll be together and you can be sure,
That forever and a day
thats how long we'll stay
together and forever more.
Always gone that extra mile,
dependent on you all the while.
Even in the good and bad times, you will see.
From now until our journey's end,
you know that you can always count on me
No matter where our destiny leads,
I'll be there for you, always come through.
And that you can belive
Packa..=S
God Jul!
Bara för att ge er två härliga ex på vad denna knepiga katt är kapabel till att göra:
Mitt i natten stördes husets julefrid av ett plöttsligt brak, detta brak var katten som lyckats ta sig in i skrivbordet och tjongat till hålslagaren som flög ut från lådan och ner på golvet. Förutom detta har han hängt och slängt i dörren (han och farmor sov i mitt rum) för att ta sig ut i resten av huset.
Droppen som fick himmelen att börja gråta var ändå idag när Chatarina upptäckte katten med att sitta och gnaga i sig hennes krukväxter, sen spydde han ner hela deras sovrum..
Eftermiddagen har tillbringats en aning lugnare hemma hos mamma där härlig julklappsutdelning fortsatte, och såklart ett samtal till Trix! Som verkar äta en hel massa långt där borta.. =D
Dagen före dagen före dopparedagen?
Jag började dagen med en dov huvudverk, mamma dundrade upp för trappan och skällde ut Ola efter noter för att han inte hade gått och lagt sig än, han satt uppe hela jävla natten och pratade till alla människor som ryms i hans dator. Uppenbarligen var Tobbe en av dessa, har jag hört från säkra källor.. =D
Så jag gick upp någon gång runt 10 (host mamma läs inte nästa mening) okej egentligen snarare 11.. och slog in några klappar innan jag försökte få upp Ola som nu hade dragit på sig dataförbud och skulle räkna två sidor matte. HAHA såhär gick de..
Jag satt vid köksbordet mellan 11 och 16 och kollade igenom gamla bilder på gamla skivor på datorn och Ola hoppade omkring överallt och gjorde allt utom att spela dator och räkna matte. Jag sa till honom ungefär 5 gånger / halvtimma hela jävla dagen, inte förens vid 15 vart han klar med sina ynka tal..
Trix kom också någon gång runt 15 och vi kollade på bilder tillsammans och sen kom brevbäraren! Han ställde cykeln vid garageuppfarten och kom och plingade på, jag ryckte upp dörren med Ola i hälarna på Trix som var i hälarna på mig, OJOJOJ det är dem! utropade vi och hoppade upp och ner i extas, brevbäraren kunde inte sett mer förvånad ut när jag tok de två knepigt smallånga kartongerna och sa DET ÄR DEM!! Han vände sig bara om och gick, ingen ide att fråga.. =)
Sedan följde mer julklappsinslagning och så rensade jag Tims bur som nu ser riktigt julfin ut med halm, dessvärre vart ganska mycket av det som var i buren tidigare fastfruset så det är kvar under halmen.
Nu sitter jag här hemma hos pappa i min nya rosa coola underställströja, mina gamla joggingbyxor och såklart en tomteluva! Imorron ska jag köra hela vägen till Helsingborg och tillbaka igen för att hämta farmor och Gibbson.
Till alla som vill skapa lite julsämning tipsade Jessica nyss om en superfin jullåt.
Absolute Smash Hits – Christmas Shoes
Tamburin i min kusin
Idag har jag nästan inte gjort någonting, inatt bad jag snällt och lugnt min lillebror att hålla käften ett antal gånger då han satt och spelade spel på sin dator. Han var givetvis tvungen att skrika i sin mikrofon för att de andra han spelade med skulle höra honom. Detta pågick till sex-tiden imorse. Inte okej. Så man skulle väl kunna påstå att jag var lite trött idag, jag själv gick och la mig runt halv två fast jag hade bestämt mig för att sova tidigt... Vad gick fel liksom? Men jag och Bell hann i alla fall kolla på massa gamla bilder, färga ögonfransarna och byta julklappar. Men det sista gjorde vi så sent så vi hann inte öppna dem, det får vi göra på julafton istället, via telefon. Jag kanske får en gris trots allt.
Om en halvtimma är det Ugly Betty och fast jag inte tittar på det mer än för att sällskapa med Bell så ska jag se det idag, trots att jag alltså är ensam. Men jag har inget bättre för mig såhär tre dagar innan jul ändå, så Ugly Betty it is!
Nu blir det nog inget mer skrivande innan jul, så
GOD JUL ALLA!
Ny blogg, nya tider. Yes.
Dessutom upptäckte jag ju hur mycket mer man kan ändra här bara man kan lite html, vilket jag lärde mig under tiden så nu har jag ändrat både den här och Bells blogg helt och hållet. Plötsligt förstår jag exakt hur blogg.se fungerar. Ska skriva en bok "Hur du lär dig blogg.se på en kvart". Kommer bli multimiljonär.
Snart är det dags att sova för imorgon är det en händelserik dag, jag och Bell ska färga ögonfransarna, plocka hennes ögonbryn, springa runt och ta bilder i snön och dessutom byta julklappar. Jag har inte ens slagit in hennes. Ska bli intressant att se vad jag får, har fått tjuvkika på en extrem närbild men jag fattar ingenting. Skulle gissa på att det är en gris utefter den bilden och det tror jag inte att det är. Hm.
Imorgon måste jag packa lite till inför Stockholm också. Tror jag. Fast jag kanske hinner den 27:e, det borde jag ju nästan. Ja, jag ändrar mig. Jag ska inte alls packa imorgon.
Det enda jag inte förstår på den här sidan är hur man ändrar textstorlek i blogginlägget, jag kan ändra standardstorleken i html-koden men det borde finnas någon smart knapp som man bara kan trycka på. Fast det verkar inte så. Jaja. Nu ska jag sova.
Puss
Trix
Shantys!
South Australia
In South Australia I was born
Heave away, haul away
In South Australia 'round Cape Horn
And we're bound for South Australia
Heave away you rolling king
Heave away, haul away
Heave away when you hear me sing
And we're bound for South Australia
As I walked out one morning fair
Heave away, haul away
That's where I met Miss Nancy Blair
And we're bound for South Australia
Heave away you rolling king
Heave away, haul away
Heave away when you hear me sing
And we're bound for South Australia
The only thing that grieves mi mind
Heave away, haul away
To leave Miss Nancy Blair behind
And we're bound for South Australia
Heave away you rolling king
Heave away, haul away
Heave away when you hear me sing
And we're bound for South Australia
I run her all night I run her all day
Heave away, haul away
Run her before we sailed away
And we're bound for South Australia
Heave away you rolling king
Heave away, haul away
Heave away when you hear me sing
And we're bound for South Australia
I shook her up I shook her down
Heave away, haul away
I shook her round and round the town
And we're bound for South Australia
Heave away you rolling king
Heave away, haul away
Heave away when you hear me sing
And we're bound for South Australia
And as you wallop 'round Cape Horn
Heave away, haul away
You'll wish that you had never been born
And we're bound for South Australia
Heave away you rolling king
Heave away, haul away
Heave away when you hear me sing
And we're bound for South Australia
I wish I was on Australia's strand
Heave away, haul away
With a bottle of Wiskey in my hand
And we're bound for South Australia
Heave away you rolling king
Heave away, haul away
Heave away when you hear me sing
And we're bound for South Australia
When I sailed across the sea
Heave away, haul away
My girl said she'd be tru to me
And we're bound for South Australia
Heave away you rolling king
Heave away, haul away
Heave away when you hear me sing
And we're bound for South Australia
Two old women sleepin' on the sand
Heave away, haul away
Each one wishing that the other was a man
And we're bound for South Australia
Heave away you rolling king
Heave away, haul away
Heave away when you hear me sing
And we're bound for South Australia
In South Australia my native land
Heave away, haul away
Full of rocks, and fleas, and thieves and sand
And we're bound for South Australia
Heave away you rolling king
Heave away, haul away
Heave away when you hear me sing
And we're bound for South Australia
http://open.spotify.com/track/3dR8MMM2K3ZCEvNKnRtSD6
Drunken Sailor
What do you do with a drunken sailor,
What do you do with a drunken sailor,
What do you do with a drunken sailor,
Earl-eye in the morning!
1. Sling him in the long boat till he's sober,
2. Keep him there and make 'im bale 'er.
3. Pull out the plug and wet him all over,
4. Take 'im and shake 'im, try an' wake 'im.
5. Trice him up in a runnin' bowline.
6. Give 'im a taste of the bosun's rope-end.
7. Give 'im a dose of salt and water.
8. Stick on 'is back a mustard plaster.
9. Shave his belly with a rusty razor.
10. Send him up the crow's nest till he falls down,
11. Tie him to the taffrail when she's yardarm under,
12. Put him in the scuppers with a hose-pipe on him.
13. Soak 'im in oil till he sprouts flippers.
14. Put him in the guard room till he's sober.
15. Put him in bed with the captain's daughter.
16. Take the Baby and call it Bo'sun.
17. Turn him over and drive him windward.
18. Put him in the scuffs until the horse bites on him.
19. Heave him by the leg and with a rung console him.
20. That's what we'll do with the drunken sailor.
http://open.spotify.com/track/4lMoiWGabF3htW8SdTWgmh
Pump shanty
The captain's daughter I suppose
Could be called an English Rose
What would you think when I propose
The pox she gave to me a dose.
Chorus:
Pump me boys, pump her dry
Down to hell and up to the sky
Bend your back and break your bones
We're just a thousand miles from home.
This rose well she did prick me sore
I never felt so bad before
Thanks to the girl i did adore
I thought I'd never pump no more.
I called the doctor right away
To find out what he had to say
That's two pound ten get on your way
I'm sure this girl is in her pay.
They say life has its ups and downs
That really now is quite profound
I'd like to push the capstan round
But its pump me boys before we drown.
The ocean we all do adore
So come on boys let's pump some more
Don't worry if your stiff and sore
I'm sure we've pumped this bit before.
Sometimes when I am in me bed
And thinking of me day ahead
I wish that I could wake up dead
But pumpin's all I get instead.
Yes, how I wish that I could die
The swine who built this tub to find
I'd bring him back from where he fries
And pump him till the beggar's dry.
If Noah used him for his ark
Now wouldn't that have been a lark
From rising sun till getting dark
The animals all hard at work.
There's so much water down below
Just how it got there I don't know
The old man says let's roll and go
But I think we're bound for Davey Jones.
http://open.spotify.com/track/7EJGWpYxtTOrJSEA09ihGZ
Survivor
Zoe pustade ut och stängde den tunga dörren efter sig, äntligen var hon klar med reportaget som hon kämpat med i en hel vecka nu. Det var lördag och ingen annan var på jobbet, men hon hade varit där hela natten för att ordna ihop det sista. Hon trippade lätt ner för trapporna mot utgången. Klockan var bara 13.00 än och hon hade hela dagen framför sig. Väl ute på gatan började hon gå längs den och fick en känsla av att den var ovanligt tom, konstigt, det brukade vara full helgrush vid den här tiden i vanliga fall. Hon tittade sig lite suspekt omkring men kunde inte få syn på en levande själ. Märkligt.
Färden hemåt fortsatte och inte heller nu hade hon träffat på någon, inte ens någon som var ute med hunden. Det började kännas nästan kusligt att vara helt ensam på en vanligtvis så folkfull gata. Huset som låg vid vägkanten såg lika tomt ut som stan hade gjort, vilket fick henne att fundera ännu mer. Vad hände egentligen här? Hon tog de sista stegen fram till dörren, försiktigt och tyst. Hjärtat ökade tempot när hon la handen på handtaget och tryckte ner. Dörren gick upp och hon lutade sig lite smått inåt för att se om någon var hemma. Det som mötte hennes blick fick henne att hastigt dra efter andan och backa ut ur huset, allt som fanns där inne var nerrivet och omkullkastat. Hela huset såg ut att vara mer eller mindre vandaliserat. Hon började ljudlöst ta sig fram i hallen och runt om till de olika rummen, allt hon såg var trasiga saker och till hennes förskräckelse även blodfläckar lite här och var. Trappräcket var sönderslaget och trappan knarrade smått när hon tog sig uppåt. Det såg inte bättre ut här, allt låg huller om buller och hon var tvungen att klättra för att komma framåt. Hon stannade till. Andetag hördes från hennes föräldrars sovrum. Hjärtat klappade snabbare än någonsin och hon försökte ta sig fram till dörrkarmen för att kunna kika in, hon snubblade på ett stolsben och det skrällde till när det åkte in i väggen. Andetagen slutade plötsligt och Zoe förbannade sig själv samtidigt som hon tog sig den sista biten fram till dörren där hon nervöst tryckte sig mot väggen. Det började låta från sovrummet igen, tunga och släpande fotsteg som närmade sig hennes plats på andra sidan väggen.
Det lät ljudligt när hon laddade om geväret, ammunitionen var färre i antal än motståndarna. Håret som hängde i stripor längs huvudet klibbade fast mot kinderna när hon hastigt tittade upp. Hon hade hört något. Ljudlöst och snabbt tog hon sig upp på fötter och sedan mot ljudet, det var dovt och knappt hörbart men hon hade lärt sig nu, lärt sig att känna igen deras sätt att röra sig på. Till och med deras sätt att andas. Zoe kikade genom ett av de många hålen i den trasiga väggen och såg det hon visste fanns där, en zombie. Det var en kvinna, äldre än henne själv. Som hennes mamma kanske, i 45års-åldern. Hon såg sliten och trasig ut, som de alltid gjorde. Lika tyst som tidigare tog sig Zoe fram till dörröppningen, riktade geväret mot kvinnan, zombien, och sköt. En ljudlig knall, ett förfärat stön och tystnad. Skottet hade träffat mitt i huvudet, precis där det skulle. För hon hade lärt sig nu att det var enda sättet att döda dem. Det hade gått runt en månad sen hon dödade för första gången, nu var det något som ingick i hennes vardag. Hon hade skjutit hela sin familj, hon hade varit tvungen, det fanns inget annat val. Till en början hade det gjort ont i henne varje gång hon tryckte av, speciellt när det handlade om människor hon kände. Eller hade känt, innan de blev såhär. Nu spelade det ingen roll vem det en gång hade varit, de var alla samma sak för henne. Något hon behövde döda för att överleva.
På dagarna gick hon omkring i staden, samlade på sig allt man kan tänkas behöva och tog det till sitt gömställe. Högsta våningen i huset hon en gång jobbat, där kunde hon låsa och känna sig någorlunda säker. Nätterna var omöjliga, gatorna var helt fulla av dem och det fanns inte en chans att klara sig om man gick ut. Idag var det soligt, hon visste inte vilket datum eller vilken dag, det hade hon slutat bry sig om för länge sen. Hon var tvungen att gå längre och längre varje dag för att hitta ställen som inte redan blivit rensade på saker, idag var det mat hon var ute efter. Efter en stunds letade hittade hon en mataffär som verkade lovande, hon tog en järnstång som låg på marken och krossade det redan ganska sönderslagna fönstret lite till för att sedan skrapa bort tillräckligt mycket glassplitter för att kunna ta sig in. Hon såg sig vaksamt omkring, det verkade övergivet. Hon tog tag i en kundvagn och började lassa den full med allt som fortfarande gick att äta. Mest konserver, alla färskvaror var ruttna sen länge. Plötsligt stannade hon, vände sig snabbt om och hörde samtidigt något rassla till bakom en hylla. Hon släppte kundvagnen och koncentrerade sig istället på ljudet som nu var andetag, men inte sådana som hon var van vid. De här var mycket snabbare och hon kunde nästan känna rädslan mot huden när hon kom närmare, geväret fick visa vägen och riktades mot vad som än fanns där bakom innan hon sakta och försiktigt vände sig själv för att se.
Det hon siktade på var inte en zombie, det var inte en människoätande varelse som inte hungrade efter något annat än hennes kött. Hon tittade förvånat på personen som satt där. Personen tittade minst lika förvånat tillbaka. Det var en kille i hennes egen ålder, runt 19 sådär, han var mager och hade lika slitna kläder som dem men hyn var inte askgrå och ögonen såg levande ut. Detta var första gången hon såg en levande människa sedan en lång tid, innan allt detta hade börjat. De tittade på varandra en lång stund innan hon vände sig om och gick tillbaka till sin kundvagn, fortsatte fylla på den med så mycket proviant som fick plats. Hon stannade till igen och vände sakta på huvudet. Där stod han. Längre än henne och antagligen starkare också, men han såg inte ut att vilja attackera henne som hennes första instinkt att han skulle göra hade varit, istället stod han där och såg på henne med en mjuk om än lite osäker blick. Hon suckade, hon ville inte ta med honom till sitt gömställe. Tänk om han inte gick att lita på? Dessutom ville hon inte behöva ha ansvaret för en till, det räckte gott och väl med att bara överleva själv. Precis när hon lyfte foten för att gå vidare kände hon något på sin axel och hon ryckte till. Ett dovt och kvävt ”snälla” hördes bakifrån och hon suckade igen, ännu ljudligare, innan hon ryckte medgivande på axlarna och gick mot utgången på affären. Han följde efter henne som en svans, hon kastade ständigt vaksamma blickar runt omkring sig. Det hade börjat mörkna och vägen tillbaka var på gränsen till för lång.
Hon gick snabbt, märkte att han hade lite svårt att hänga med trots att det var hon som sköt en överfull kundvagn framför sig. Medvetet ökade hon tempot ännu lite till och hörde hur han började småspringa bakom henne. Hon började höra fler ljud, släpande och rossliga. Ljud hon inte alls ville höra här och nu, det var fortfarande en bit kvar. Hans andetag ökade och han lät skrämd, försökte öka och hinna med men hon var snabb. Första skottet. Zombien trillade ihop framför dem och i en halv sekund stod de orörliga, den var stendöd. Hon ökade takten ännu mer och började nästan småspringa själv, stadigt och beslutsamt. Hon vände sig inte om när hon hörde honom sacka efter ännu mer, brydde sig inte. Det var väl lika bra. Ljuden blev allt fler och kom närmre, de kunde lukta sig till färskt kött och hon kände inte för att hamna på dagens meny. Hon hörde hur killen desperat ropade efter henne, han klarade det inte. Han var för svag och hon hade förlorat allt vad medkänsla hette. Hon fortsatte stumt sin väg framåt och kom tillslut fram till sitt gömställe. Hon stannade utanför dörren och slängde en blick bakåt, han var borta för länge sen och det rörde henne inte ryggen. Hon levde och hon behövde inte dela sin mat med någon.
Den natten drömde hon, för första gången på flera veckor. Hon drömde om honom, killen som hon hade lämnat åt monstren för att hon inte orkat hålla honom levande. Han hade varit så ynklig och försvarslös. Hon drömde om honom, att han satt och tittade på henne. Bara tittade. Han blick var genomträngande och fick henne att känna sig illa till mods. Hon ville skrika åt honom att sluta men fick inte fram ett ljud, rösten svek henne innan hon ens fått fram den. Blicken blev intensivare och hon ville vända sig bort, men kunde inte. Hon var fast i hans ögon. Han såg inte arg ut, inte heller anklagande för att hon inte hade hjälpt honom. Kanske var det just det som gjorde det så jobbigt, han hade samma mjuka och ängsliga blick som när han tittat på henne i affären och velat följa med.
När hon vaknade kändes det som att hon skulle spy, drömmen dröjde sig kvar på näthinnan som en gnagande sten i skon. Dagarna gick och det enda hon kunde tänka på var hans ögon, ögonen hon hade dödat. Hon hade dödat honom. Hur var hon bättre än dem? Hon visste inte var hon skulle ta vägen, allt hon ville var att det skulle bli som innan hon träffat honom. Inga problem, bara överlevnad. Varje gång hon blundade såg hon det igen, igen och igen. En natt när det var som värst och hon inte kunde sova bestämde hon sig för att ta en promenad, trots att hon visste hur farligt det var. Men hon kunde inte sitta där inne längre, det var kvavt och trångt. Hon tog geväret, laddade det och begav sig ner mot staden. Det knarrade lätt när hon sköt upp den tunga dörren och tittade ut, hon räknade till sju på den här gatan innan hon gick ut. Hon tog sig längs vägen under tystnad, lugnt och försiktigt för att inte väcka uppmärksamhet. Hon var noga med att inte komma för nära någon av dem, fick de upp en lukt var det kört. Då skulle hon bli tvungen att skjuta den och det skulle leda till att alla de andra skulle bli medvetna om hennes närvaro också. Hon svängde av på en mindre gata och släppte lite på spänningarna, här var det ingen synlig zombie och de brukade hålla sig på de större gatorna mest. Varför visste hon inte, men så var det.
Ett ljud bakifrån drog henne tillbaka till verkligheten, det var inte läge att sjunka in i drömmar nu, och hon vände sig snabbt om med geväret i högsta hugg. Precis som hon förutspått så var det en zombie. Hon osäkrade geväret och siktade, men något hejdade henne från att skjuta. Kände hon inte igen den där? Hon granskade zombien noga och blev förskräckt när hon upptäckte vem det var, hade varit. Det var killen som hon lämnat. Hon såg på hans långa, smala och trasiga kropp, han var nästan oigenkännlig. Om det inte hade varit för ögonen. Trots att de nu var döda och grumliga tyckte hon sig se honom långt där inne. Han kom närmare. Hon slet sig ifrån ögonen och drog upp geväret igen, hon skulle vara tvungen att skjuta honom om hon ville leva. Döda honom. Igen. Händerna skakade och hon hade svårt att sikta, det kändes precis som första gången, när hon hade haft sin egen mamma som måltavla. Den gången hade hon tryckt av och sett sin mamma sjunka ihop livlös på golvet. Den här gången klarade hon inte av det. Hon tappade geväret och han kom närmare. Hon sjönk ner på marken och en tår rann ensamt ner för hennes kind, ”förlåt” viskade hon, knappt hörbart. Han var över henne nu, grävde in sina tänder i hennes kött. Hon var stum, ville skrika av smärta men kunde inte, hon blundade. Där var han igen. Hans ögon. Sen blev allting svart.
Vår Historia
Bell
Vår historia börjar i mars 1997.
Bell med familj flyttade från Halmstad till Kungsbacka, in i det blåa huset, rakt över den lilla gröna allmäningen bodde då Trix med familj i det gula huset. Efter ett tag påbörjades en vänskap som bäst går att beskrivas med orden djup, stormig, sammanlänkad och kanske evig.
Som i alla relationer har det gått upp och ner, ibland värre än Balder på Liseberg, men det allra mesta är sånt man skrattar åt i efterhand. Vi har båda vuxit upp och skapat ett märkligt band. Det räcker för Bell att skriva Perfekt, för att Trix ska fatta att det ligger någonting alldeles speciellt i detta inlägg, någonting som du aldrig kommer få reda på! =D
Läser du sedan att det inte finns en Kotte att fråga, så vet du att både Bell och Trix sitter och ler från öra till öra, eller Bell ler, Trix sitter och skrattar över sin makt mot andra människor och planerar sitt övertagande av världen.
Trix
När Bell och hennes familj flyttade in i huset på andra sidan ängen, vilket betyder typ 20 meters gång, och började i samma klass som Trix blev vi inte bästa vänner direkt. Bell blev fruktansvärt populär som "den nya tjejen" och Trix var ganska blyg. Bells lillebror och Trix lillebror började umgås och Trix hängde på, eftersom de gjorde saker som hon tyckte var roligt. Som att spela tv-spel. Det hände ju att de gick hem till Bells hus och så fort vi kom dit och började leka kom Bell och rövade bort Trix för att hon skulle leka med henne istället. Så det var så det började.
Det har såklart gått upp och ner, precis som Bell skrivit, och det har funnits tillfällen då vi inte umgåtts på jättelänge samtidigt som det finns tillfällen då vi varit omöjliga att separera. Det har hänt att vi varit ovänner i ett år och sen återförenats efter en biopremiär av en Harry Potter-film som våra mödrar tvingat oss att gå på tillsammans, det har hänt att vi har semestrat på Mallorca två år i rad tillsammans.
Jag antar att det är något speciellt när förhållandet och vänskapen mellan oss är den samma fast vi knappt setts på två år, när vi vet exakt vad den andra tänker och när vi pratar så sammanbundet att folk som försöker lyssna intensivt och hänga med inte fattar någonting. När vi avslutar varandras meningar eller bara säger halva meningar utan att märka det själva för att vi vet att den andra fattar. När folk ser oss som en person.
T-rix raaawr!
Trix, det är jag. Eller Beatrice som jag själv inte tycker om jättemycket men som andra verkar uppskatta och tycka är fint av någon anledning. Det kanske det är. Anyway, now it's all about me!
Min personlighet är väl lite märklig kanske, tror inte jag träffat en enda person som inte sagt att jag är knäpp. Fast oftast inte negativt vilket jag finner väldigt betryggande. Jag kan vara snäll, jag kan vara elak. Jag har alltid ett samvete men kan ibland välja att ignorera det, beroende på vad saker gäller såklart. Bell säger att jag är känslokall och har ett hjärta av sten, men tycker inte att jag beter mig så mot henne (vet jag säkert för att annars skulle hon antagligen inte vara min vän) så jag tycker hon är lite motsägelsefull. Jag skulle vilja beskriva det som att jag kan låta det flyta på men inte har svårt för att säga ett strängt och bestämt nej när jag känner att det behövs. Man borde märka när man hamnar i den situationen. Jag tror hennes beskrivning också beror på att jag inte har jättesvårt för att visa om jag inte tycker om en person, inte så att jag är elak, jag bara anstränger mig inte för att vara snäll. Jag är omtänksam, jag sätter andra framför mig och jag försöker ta hand om vänskap. Mot de som gör det för mig, de förtjänar mig och jag förtjänar dem. Vänskap är från två håll.
Knäppheten sitter väl i min fantasi antar jag, i mina idéer och saker som jag får för mig. Saker som jag gör, jag antar att jag inte kan säga emot att jag inte är helt riktig i huvudet men det är väl ingen.
Jag har inte så stora problem med att skaffa nya vänner, att få nära vänner är däremot lite krångligare. Men jag är nöjd. Har även upptäckt att det är mycket lättare med killar som vänner än med tjejer, de är mindre komplicerade och vi connectar mycket bättre. De säger vad de tycker och lindar oftast inte in allt i koder. Väldigt behagligt!
Jag är perfektionist när det kommer till stavning och grammatik, jag har jättesvårt för när människor som gått i svensk skola hela sina liv inte kan svenska. Det är grundläggande att kunna skriva korrekt, särskrivningar och felstavningar är inte acceptabelt helt enkelt. Vet man inte hur ett ord stavas eller ifall det är en särskrivning eller inte så kollar man upp det. Det finns regler för hur det skrivna språket ska vara, faktiskt. Det är inte som att det är speciellt svårt att kolla upp hur ett ord stavas heller, idag har vi en funktion som kallas GOOGLE. Use it.
Det var min seriösa del, språk. Resten av mig är ganska oseriöst. Nä, jag kan vara både seriös och oseriös men man ska ju veta var man ska applicera de olika delarna. Det tror jag att att jag brukar lyckas med ganska bra, även om jag kanske kan ses som "den roliga och oseriösa" i ganska många sammanhang.
Tv-spel är något jag har fallt för, det är något med dem som jag älskar. Vilket de flesta blir förvånade över att höra, förstår inte riktigt varför. Bara för att man är en nörd behöver man inte se ut som en ;) Men jag har problem med skräckspel, jag blir så jävla rädd! Jag lever mig in i spelet så mycket att jag inte klarar av att spela det, det har ju hänt mer än en gång att jag kastat kontrollen ifrån mig för att slippa bli dödad. Ganska idiotiskt eftersom risken ökar betydligt när ingen styr. Att jag sitter och skriker är standard, jag spelar inte skräckspel utan att skrika. Inte ensam heller för den delen. Haha.
Min allra största passion när det kommer till att nörda saker är Stargate. Den absolut bästa serien i detta universumet, och alla parallella universum också för den delen! Ännu en sak folk blir förvånade över, ganska ofta med reaktionen "Men fyfan, det som är så dåligt! Vilken tönt du är!" Men vet ni vad, så länge det handlar om Stargate kan man säga vad som helst om mig, är man det när man tittar på Stargate så är jag det gladeligen. Så bra är det. Det finns egentligen inte så mycket att säga om det mer än att jag älskar det och att det inte finns något som kan ändra på det!
Jag älskar film och musik också, detta blir det sista jag ska säga. Jag har sett otroligt mycket film, långt ifrån allt som finns att se men en hel del ändå. Mitt problem är att jag aldrig kommer ihåg på en titel om jag har sett filmen eller inte så om någon frågar behöver jag en handling för att veta om jag sett den eller inte. Men jag älskar film, speciellt skräckfilm. Till skillnad från med spel så har jag inte några problem alls med att titta på skräckfilm, det är en barnlek i jämförelse. Sen så musik, det är ju halva mitt liv om inte mer. Utan musik hade jag inte levt. Jag lyssnar på det mesta, utom hiphop och rnb ungefär. Inte opera och liknande heller, klassisk musik, nja. Annars är jag väldigt öppen för förslag och kan lyssna på allt från Hardcore Superstar och Backyard Babies till Melody Club och Amanda Jenssen. Allt är bra, det beror bara på vilket humör man är på och vad man känner för!
Remember, just because she's teasin', doesn't mean she's easy
Puss
Trix
Lady Cap'n Bell
Skepp o Hoj!
Jag skulle beskriva mig själv som poetisk, kreativ, obotlig romantiker, chokladälskande och en jäkla lycklig människa, ganska knäpp, galen och sådär *smart på mitt eget vis*. Jag tror man måste känna mig för att fatta att jag är smartare än de flesta, jag bara tänkte inte på samma sätt!
När jag var liten var jag livrädd för båtar, jag HATADE att åka Stenaline-färgorna, för de skulle ju kunna gå på grund och vi skulle kunna sjunka. När vi då 2005 skulle åka på klassresa med skolan var det givet vis en segling.
Vi seglade i 4 dagar ombord på Hawila från MBV, det tog mig 15 minuter från de att vi lämnat kaj till de att jag insåg att jag var trollbunden, det mysiga gungandet och den friska vinden, jag var omvänd.
När vi kom hem var jag redan anmäld till min första sommarsegling, två veckor av sommaren 2005 spenderades på Hawila och vi seglade till danmark och tillbaks, jag innsåg vad ett skepp håller för.
På hösten gick jag instruktörsutbildning i föreningen och sommaren 2006 seglade jag Nordisk med två kompisar, den ena var Trix, som ni kanske kunde lista ut och den andra heter Alexandra. På hösten seglade jag några helger som isntruktör och sen bestämde föreningen sig för at sälga Hawila.
Nu var jag förkrossad och viste inte vad jag skulle ta mig till, men sen dök Tall Ships Race upp, så sommaren 2007 seglade jag den tyska briggen Roald Amündsen. Jag träffade på massa andra skepp och det var här jag blev medveten om att det itne bara fanns skutor på sveriges västkust.
Sommaren 2008 seglade jag den danska fullriggaren Georg Stage, jag var ombord från den 15 april till den 5 september.
2009 seglade jag Sjöscouternas Mandalay på Nordisk, sen Ostindiefararen Götheborg och sen även Skutracet på Mandalay.
Ni kan läsa fulla inlägg om seglingarna mer i detalj på min egen blogg
http://rockingbell.blogg.se
Dock vill jag påpeka att det är här jag bloggar, den andra är bara till för speciella moments eller resor, där allt finns med, här skriver vi bara det viktigaste och roligaste.
Nu ska jag fortsätta vara Lady Cap'n Bell på de sju haven..
Let the pirates roule the sea! Arr!
Listan!
Här är Bell & Trix lista. Detta ska ske under två livstider!
Inom snar framtid:
1. Göra en film - pågående
2. Ta hål i öronen - pågående
3. Lära oss spela gitarr - pågående
4. Gå på salladsdiet
5. Se klart alla stargate - pågående
6. Ta körkort - pågående
7. Designa kläder/skapa ett klädmärke + sy dem - pågående
8. Cykla tandemcykel
9. Sticka raggsockar, mössa, halsduk och vantar - pågående
10. Aktivt börja spela tevespel
11. Åka till Stockholm - pågående
12. Topplista bloggen - pågående
13. Ha en radiostyrd bil, båt, helikopter/flygplan
14. Köra gokart
15. Gå på yoga
16. Träna/tävla agility med voffar
17. Gå på 1000 konserter - pågående
18. Gå på festivaler
19. Åka skeppsbåt
20. Ha intima relationer i en skeppsbåt
21. Utöva kickboxning
22. Tatuera oss - pågående
23. Åka på spa
24. Paddla kanot
25. Åka riktig travsulky
26. Testa akupunktur
27. Lära oss sjunga
28. Åka till Norge och jobba
29. Göra laserbehandling för oönskat hår
30. Göra laserbehandling för ojämn hy
31. Åka vattenskidor/vattenskoter
32. Sy en egen hängkoj
33. Åka med Ostbåten på långresa
34. Spå oss hos en riktig spåtant
35. Sy 1700-tals kläder
36. Besöka Sveriges ishotell
37. Åka hundspann
38. Se norrsken
39. Åka riktig hästspann
40. Hoppa fallskärm
41. Hoppa bungyjump
42. Draksurfa
43. Segelflyga
Senare:
1. Göra en film – pågående
2. Lära oss spela piano
3. Testa bergsklättring
4. Ta dykcertifikat - pågående
5. Flytta ihop
6. Ha sex i ett flygplan
7. Gå på högskolan och få coola kläder, även kallat nollning
8. Fira halloween i USA
9. Lära oss åka snowboard
10. Åka skidor/snowboard i bergen
11. Åka monstertruck
12. Stå på scen inför minst 100 pers och göra något intressant
13. Åka turnébuss med tevespel i och då även spela tevespelen
14. Åka världens största rollercoaster
15. Köra rallyracing
16. Ha sex på en strand i en solnedgång
17. Åka bob
18. Testa rafting
