Jag kom hem, kröp upp i soffan under en filt och  dregglade.
Ryggen och axlarna var sönder imorse när jag försökte leva. Erik kom förbi och vi åkte till Karholmen för att få klart brandutbildningens praktiska dell. Idag har vi släckt eld i cisterner, oljekar och ett provosoriskt skepp, vi har rökdykt i hus och letat mäniksor, kul att jag snubblade över och sedan trodde att  min människa var en soffa.
Imorron är ja gledig, har ingte bestämt mig för om jag ska sova eller åka till mamma och spackla och måla i mitt rum.

Tjejer som luktar diesel är coola!
Det hade jag i alla fall lust att skrika på min teorilärare i bilskolan när jag efter en heldag på fältet har slitit med att släcka kokande diesel, bensin och gas, gjort klaustrofobitest och testat min lungkapacitet (som för övrigt är supergallant), andats i en jävla mask och SLÄPAT typ 16 kg lufttuber på ryggen hela dagen, för att sedan åka direkt till bilskolan, ursäkta om jag glömde att min mobil planerade att tala om för mig att jag skulle ta pencilintabletten vid 17.00.. URSÄKTA!! Men jag är i alla fall cool och vet hur en "Farligt gods skyllt" ser ut. HAHA!!

Efter en snabbis i klassrummet tränade vi på att hissa ner, koppla loss, koppla och hissa upp livräddningsbåtarna. Det var inte så svårt men rolig sysselsättning. På eftermiddagen Fik vi köra runt lite och sen körde vi hej vilt över Göta Älv. Det är svårslaget!!





Krax Bell

Puss
Trix

Efter en förmiddag med teori, pyroteknik, och livflottar så var det då dax att dra på sig overallen och överlevnadsdräkten. Sen fanns det ingen återvändo, det var bara att ställa upp sig i led med alla andra och hoppa i. Det läckte inte alls in så mycket som förra gången jag gjorde dehär. Det var en viss känsla att guppa omkring bland isflak. Det är en sån grej man vanligtvis håller sig från. Vi paddlade runt så gott vi kunde med ben och arman och sen försökte vi ta oss upp i en av livflottarna, det är SVÅRT om man inte kan tekniken.

Vid ett tillfälle kom ett jättestort isflak förbi som vi klättrade upp på och använde som surfbräda. Sen hissades jag upp i helikopptersele med en jäkla helikoppterfläckt som blåste kyla i ansiktet på mig! Nu får bilderna tala om resten..

Bellerin för att Bell går på penselin
I Göta älv för att det är där i jag ska bada imorron
!! För att det driver omkring ISFLAK och för att det SNÖAR ute!!

Hur ska jag lyckas överleva morrondagen?! Mina jävla körtlar i kroppen är svullna! Jag har stora megafontrattar i öronen och en barkig gren i halsen!



Observera att denhär bilden är tagen på sommaren!

Tänkte tala om för världen redan i helgen att dessa två ögonskuggor nu är Bells.. =D
I simply love them!

Krax Bell

I min hals har det flyttat in en stor fet gren med en massa torr bark på!

Under morronen (04.00 - 06.00) hade jag fått i mig två halstabletter och en alvedon. Jag kom ner till mamma i köket, tårarna sprutade och bara att andas var en ren plåga, men det var ingenting mot anledningen till att tårarna sprutade, jag upptäckte nämligen ett par sekunder försent att jag var på väg att nysa och kunde inte hejde det! Ni förstår inte tortyren!

Det värsta med tabletterna är att de bedövar hela munen, så jag har gått omkring hela dagen och bitit mig i kinderna, men halsen gör fortfarande lika ont!

I skolan har jag suttit i tre timmar och lyssnar på en gubbe som har talat om att man itne ska lita på en radar. Det tog honom helt seriöst tre timmar att säga det.

Kram Bell

Det är svinkallt här i vårat Sverigen, men på någont sätt är det kallt inne men ute känns det snart vår (antagligen för att det inte är lika kallt som i Stockholm). Tims vatten fryser inte även om det är typ 5 minus ute. Jag är fortfarande om än mer sjuk än innan, lever och knarkar rinexin och Läkerol salvi. Jag har inte orkat göra ett skit, mer än att ta hand om mina bebisar, Tim och min nyinköpta Jasminblomma.

Sitter och kollar på Blåsningen i väntan på nästa Johan Falk film (Vapenbröder) som jag tvingar mamma och Ola att kolla på, fast jag behöver inte direkt tvinga, efter förra filmen är de helt galna och sitter konstant och frågar om allt och alla kommer dö i slutet. Sånt man inte kan förtälja. =D

Kram Bell

Nu har vi kommit till del 2 i serien om förvandlingen av mitt rum.. Både igår och idag har jag blivit grön om händerna, och det är inte så att jag har planterat blommor inte!

Puss Bell



Från damm på näsan till...

Gröna fingrar!

Med tiningsrubriker som "Förbjuden av Påven", "Gjorde mig deprimerad" och "En hälsofara" men också med "Biosucse", "Fantastisk" och "Tjänade in pengarna på en vecka" så var Bell och Trix och såg Avatar på Bergakungen idag (Självklart i 3D). Med en oväntad inledning visade sig filmen vara den Pokahontasliknade toppenfilm som alla säger.

Bell
Jag tycker verkligen filmen var värd att se. Jag förstår varför den skapat så mycket rubriker överallt. Jag älskar tanken på att människoliknande varelser kan leva så nära naturen och det hade varit underbart att testa det någon gång.

Betyg: 8 av 10 röksvampar

Trix
Jag måste medge att jag var fruktansvärt negativt inställd till Avatar från början, första gången jag såg trailern på reklamen tänkte jag att jag absolut inte skulle se den. Jag skulle ändå inte gilla den. Sen när alla började prata om hur fantastisk den var blev det ännu mer så att jag inte ville se den, jag är en sån person som inte tycker om att gilla saker i efterhand. När hela världen redan har insett hur enastående den är. Men så föll jag för trycket antar jag, bestämde att det var dags och så såg jag den. Ändå. Fast jag inte skulle. Och jag ångrar det inte en sekund.

Avatar var verkligen outstanding, i brist på svenska ord. Jag älskade den. Jag älskade sättet den var gjord på, trots att jag vanligtvis inte tycker om animerat på det sättet. 3D-effekterna var inte så häpnadsväckande, jag blev mer imponerad av Panda Vision på Liseberg, men de var inte dåliga på något sätt. Jag tror jag bara förväntade mig lite mer efter allt prat om det. Handlingen älskade jag också, även om jag inte kunde låta bli att stundvis jämföra den med Pochahontas eftersom jag läst mycket om att de är lika. Vilket de är.

När jag ser filmer som den här så kan jag inte hjälpa att jag hatar mänskligheten och bara vill utrota den med varje centimeter av min kropp. Hata är ett väldigt starkt ord, men jag måste faktiskt påstå att det är så starkt. Anledningen är att människor antagligen hade gjort exakt likadant som i filmen om det hade hänt på riktigt, och det gör mig så frustrerad. Hur kan tankelösa varelser som bara gör saker för att själva vinna på det få så mycket makt? Och framförallt, hur kan de vara så tankelösa? Jag vill krossa dem som små flugor.

Just nu känns det som att jag gärna hade bytt plats med Jake (huvudpersonen). Jag vill mer än något bli en Na'vi och en del av Omaticayafolket, jag vill hoppa omkring och svinga mig i lianer. Jag vill ha deras coola indianmålningar på mig, jag vill ha deras kläder, jag vill rida på en Direhorse. Jag vill flyga på en Toruk och jag vill bli Toruk Macto. JAG VILL VARA EN NA'VI!

(Folk som inte har sett filmen förstår antagligen ingenting av det sista stycket, men tolka det som att filmen var mycket angenäm.)

Betyg: 8 av 10 ponnysar


Nästa biofilm lär bli Snabba Cash eller Alice in Wonderland.

Den sista tiden har Bell haft en förmåga att gör bort sig totalt, idag är bara ett litet exempel av MÅNGA! Navtenta, alla sitter helt knäpptysta, böjda över sjökorten. Klockan 10.00 har jag haft min väckarklocka på hela jullovet..!

Med nytt abonemang kom nytt mobilnummer och en ny pinkod, så jag ville inte stänga av mobilen, för då skulle jag inte kunna sätta på den igen förens jag kom hem och kunde kolla koden. Så den blev satt på ljudlös..

Klockan 10.00 (ni fattar vart jag vill komma) sätter larmet på sig.. Hade det varit ett vanligt larm hade det varit helt okej, men nu var det inget vanligt larm..



GOMORRON allesammans och välkommna till MoraTräsks morrongympa, dåååå sätter vi igång..

HÖGER BEN FRAM, HÖGER BEN BAK, HÖGER BEN FRAM OCH SKAKA LITE GRANN,
HOPPA RUNT I RING, DAAAANSA HONKITONG, DEEET VAR ALLT FÖR DENA GÅNGEN

VÄNSTER BEN!!
VÄNSTER BEN FRAM...


Jag sjönk ner på stolen och tänkte inte alls erkänna för halva världen att det var min mobil, men eftersom tentavakten var så ivrig att stänga av mobilen så.. Han tänkte gå och rota i väskorna för att stänga av den själv och det går juh inte för sig. Det var bara att erkänna och gå och stänga av larmet.. Dessutom råkade jag sparka till ett bordsben på vägen dit och ville bara dö.. döö, dööö, dööööööö!

Efter en smula tröghet kommer 2 bilder på kapet, som blev Bells nyårsklänning..

Get the party started, tuesday night and we're on!

Vi har infört en ny regel, vi ska inte prata öppet om våra privatliv mer utan hålla det för oss själva då det endast resulterar i att det blir pinsamt för någon av oss hela tiden. Så vi pratade om det utan att nämna något som kunde avslöja något när vi var med vår vän Danne. Han drog sina egna slutsatser och hans slutsatser blev våra kodnamn.

Trix lämnar Kaninen bakom sig och bestämmer sig för att det bara är hästen som gäller nu, Bell menar på att Kaninen borde vara Hästen och inte tvärtom. Trix kontrar med att storleken inte har något med saken att göra. Hästen är egentligen Mys och vi är båda överens om att Kaninen inte har något med Knott att göra, däremot känner Bell att hon vill veta mer om Kotten och Trix håller med fast egetligen vill Bell fortfarande veta mer om Kaninen som Trix inte vill veta något alls om. Båda har fått mer än nog av Knott och Skrytarn. Tack gode gud att Sparven vet sin plats, även om det har krävts lite för att visa den. Det intressanta är oftast det som inte är intresserat, eller det som är lite längre bort och svårare att få tag i. Det som är för nära vill man kasta bort.

Det hela uppkom genom att Dannes slutsats var att Trix kanin dött men att hon fått en häst istället. Vilket känns som att det stämmer lite. Förutom delen där hon faktiskt fick hästen.

Efter att ha suttit uppe nästan hela natten utan att märka det själva (igen) så vaknade vi vid halv tolv och släpade oss upp ur sängen för att påbörja ännu en snöande och spännnade dag i Stockholm.

Vi började den med iordniggörnig och brunch för att sedaan ta bussen  in till stan vid halv två. Efter att ha gått runt i största delen av centrum har vi nu konstaterat att H&M har tagit över den här staden, vart man än gick fanns det minst en av dem, oftast fler. Vi har även konstaterat att det är svnkallt här, fast det borde vi redan veta vid det här laget men vi säger det igen för att det är så jävla kallt. Men vi har trevlligt i alla fall, och det är ju det som räknas. Vi sitter i soffan och äter geggamoja.

SPICE UP YOUR LIFE!

..  Ja, hur ska man börja en sån här historia?

Dagen började med att Trix inte mådde så bra för Stockholm hade typ matförgiftat henne eller nått, Bell däremot var taggad som fan och släpade runt Trix för att få fart på henne, inte uppskattat från den sämre mående sidan. Men vi blev klara i alla fall och tog oss till den lilla förorten (har vi numera fått lära oss att det är från säkra källor) Orminge.

Där träffade vi Max som tog oss till en ille med hatt som vi åt mat hos, där träffade vi även Legolas och konstaterade att vi inte riktigt passade in bland Max vänner. När vi ätit klart hade vi lyckats få i oss både ett och två och fem glas vin, dessutom delat på den första champagneflaskan, sen bar det av mot bussen som skulle ta oss till ett enligt Max skitbra ställe med utsikt över fyrverkerierna. Så dit åkte vi.

Tolvslaget firade vi isär p.g.a vissa irriterande distraheringar som hade tankar om att det fanns något som hette "nyårskyss". Vi har nu kommit fram till att det är bullshit därför att man ska kyssas under mistlar på julen inte under fyrverkerier på nyår när man är full. Den andra champagneflaskan öppnades i alla fall och vi lyckades väl få i oss några klunkar innan vi insåg att vi nog inte skulle ha mer och Bell fick Trix att lova att skydda champagneflaskan med sitt liv. Det var en tung jävla flaska ska ni veta.

Legolas som knarkar medicin och därför inte förtärde någon alkoholhaltig dryck tog hand om oss och visade vägen. Vi bästämde oss i absolut sista sekund för att lyda Legolas och följa med hem till Calle på hans hemmafest, där var det livat vill jag lova. Har aldrig stött på en så ljudisolerad lägenhet förut, stängde man ytterdörren så hörde man inte ens att det spelades musik där inne men kom man in så förstod man inte hur det kunde missas utifrån.

På väg till Calle mådde Max inget vidare bra och bestämde sig för att hiva ur sig maginnehållet i en lagom placerad papperskorg på tunnelbanestationen, ganska ofräscht om ni frågar oss.

Vi occuperade i alla fall en säng och låg kvar där till Adam kom, vi hade sen innan bestämt oss för att bitchslapa honom för att han dissat oss tidigare. Vi kan väl lugnt säga att det misslyckades totalt då Bell inte orkade lyfta handen eller knappt ens titta på honom och Trix försök resulterade snara i något slags smekande. Snacka om oflyt.

Efter att vi hade legat där ett tag var Legolas tvungen att åka hem för att låsa upp dörren för sin syster så vi bestämde oss för att också åka hem. Vi landade hemma hos Max efter en 17-årig bussresa och vi lämnade hans hus när Bell var kapabel till att gå igen, vi åkte hem och tog det lugnt resten av kvällen.

Puss
Bell & Trix