Ja, nu är det varken Bell eller Trix som skriver. Dock är det en Beatrice. Fast ni kan kalla mig för Bea, det går alltid bra.

Ja, jag får väl presentera mig. Jag är 18 år, alltså lika gammal som Trix och vi har förvånansvärt mycket gemensamt. Jag går sista året på en engelsk skola och sen så får vi se vad det blir. Förhoppningsvis kommer jag in på Polishögskolan i Växjö, det hade varit nåt det! Just nu skriver jag faktiskt på en bok som jag hoppas ju på att kunna släppa någon gång i mitt liv.

Jag föredrar att skriva på engelska men denna gången gör jag så klart ett undantag.

Bell, Trix och jag träffades första gången i somras när vi alla tre gick på en buss klockan 1:55 på natten. Bussen gick till Oslo och planet i Oslo gick till Ålesund. I Ålesund stod Ostindiefararen Götheborg och väntade på oss. Jag hamnade i Babord medan Bell och Trix hamnade i Styrbord men vi förblev vänner. Även om passen låg på olika tider träffades vi ändå någon gång under dagen. Det var så vår vänskap startade.

Idag har vi bakat bullar. 72 närmare bestämt! Ja, ni hörde rätt - 72! Helt otroligt egentligen. Vi har olika blandningar också: Två med kanel och socker, två med kanel och sirap och en med mandelmassa (plus lite kanel som Bell strödde över i sista sekund). Plus, en av degarna (jag tror det var en kanel+socker) är blå. Mer turkos kanske, men det var faktiskt meningen att den skulle bli blå av karamellfärgen.

Vi är själviska och ska äta upp de mesta av bullarna själva men så klart så ska vi dela med oss till de på jobbet när vi är där nästa gång. =) Bullar är nämligen väldigt gott!

Trix brände sig precis på första plåten med bullar. Aj då! Nu blir det fram med kycklingspett från frysen för att kyla ner tummen.

Kanske ska avsluta nu då jag också vill smaka på bullarna!

Puss & kram, skumbanan!
Bea