Bea gästbloggar 2
Gästbloggare returns!
Tjena!
Dock var det inte så längesen vi introducerades första gången. Det är Bea igen, den som inte är Trix men lik Trix. Jag vet att det är förvirrande men försök att hänga med. Denna helg var vi fullbokade: vi hade både jobb och arbetshelg och celebert besök. Jag med mina utredarförmågor listade ut för ett bra tag sen att det var Kinas vicepresident Xi Jinping som skulle besöka båten men inget var ju officiellt ännu.
Dagen var lång och sliten när jag spenderade en halvtimma med att strö ut sågspån längs ett halvfärdigt rå. "It's a dirty job, but somebody's got to do it." Det var inte bara rosor - en pall med 70 kg sågspån och träbitar ställdes på mina tår (Vänsterfoten, vad annars? Allt händer den.) men ingen direkt skada var skedd. Det gör lite ont men den är inte blå och tårna funkar som de ska. På kvällen belönades vi med en konsert av Immanu El på Parken. Immanu El är ett band här från Göteborg med fem medlemmar varav vi känner en av dem. Det är alltid kul att se någon man känner göra det som man vet personen brinner för. Det är också fantastiskt roligt att gå på konserter!
Fast vi kom nog lite tidigt. Jag hade fått order om att vara hemma ett igen så min tid var knapp. Så som jag hade uppfattat det så skulle de börja spela halv elva men det var då förbande började. Sen var det några som skrek "EN GÅNG TILL! EN GÅNG TILL!" och jag tänkte "Snälla, kan de inte sluta nu så Immanu El kan börja så jag får se allt så jag kan vara hemma i tid?" En sak jag har vetat väldigt länge är att ingen lyssnar på mig. Det var inte så att de var dåliga, för det var de inte. Fast vi var ju liksom där för att se Immanu El, förbandet var ju bara en bonus. Borde inte bonusar komma sist?
Nåväl. Immanu El började väl spela någon gång runt 23.20 då jag beklagade mig för mamma och sa att hon måste ge mig lite mer tid. Icke! Vi ställde oss där och hoppades att alla fick höra sina favoritlåtar innan jag var tvungen att gå. "Archers. Archers! När spelar de Archers!?" skrek Trix gång på gång. Trix fick sin Archers-dos och stod där, lycklig igen. Jag ville nog mer höra Aerial vilket jag fick! Mycket glad katt! Bell väntade tålmodigt på sin Lionheart vilket också hade varit roligt att höra. Jag kunde inte sluta titta på klockan. Jag ville inte åka hem nu! Mitt hjärta sjönk när jag såg att det var dags att hämta sin jacka och gå. Det blev ingen Lionheart för min del verkade det som. Dagen efter fick jag höra att det blev ingen Lionheart över huvud taget vilket gjorde mig lite gladare för då hade jag i alla fall inte missat något. Förlåt Bell, det var elakt sagt!
Dagen efter väntade och det gällde att vara ordentligt utvilad. Somnade till toner utav just Lionheart då jag kände att någon tröst för att tvingats gå hem tidigare skulle jag allt ha! Men skräcken inför morgondagen skulle allt snart göra sig ihågkommen. Fast nu var sova allt jag ville göra. Det hade varit en lång och händelserik dag. Morgondagen skulle bli detsamma.
(PS. Jag är en skrivare och kommer alltid vara en skrivare. Det är därför allt jag skriver blir så långt. Förutom det där första blogginlägget, jag var bara blyg.)
Mjau,
Bea
Tjena!
Dock var det inte så längesen vi introducerades första gången. Det är Bea igen, den som inte är Trix men lik Trix. Jag vet att det är förvirrande men försök att hänga med. Denna helg var vi fullbokade: vi hade både jobb och arbetshelg och celebert besök. Jag med mina utredarförmågor listade ut för ett bra tag sen att det var Kinas vicepresident Xi Jinping som skulle besöka båten men inget var ju officiellt ännu.
Dagen var lång och sliten när jag spenderade en halvtimma med att strö ut sågspån längs ett halvfärdigt rå. "It's a dirty job, but somebody's got to do it." Det var inte bara rosor - en pall med 70 kg sågspån och träbitar ställdes på mina tår (Vänsterfoten, vad annars? Allt händer den.) men ingen direkt skada var skedd. Det gör lite ont men den är inte blå och tårna funkar som de ska. På kvällen belönades vi med en konsert av Immanu El på Parken. Immanu El är ett band här från Göteborg med fem medlemmar varav vi känner en av dem. Det är alltid kul att se någon man känner göra det som man vet personen brinner för. Det är också fantastiskt roligt att gå på konserter!
Fast vi kom nog lite tidigt. Jag hade fått order om att vara hemma ett igen så min tid var knapp. Så som jag hade uppfattat det så skulle de börja spela halv elva men det var då förbande började. Sen var det några som skrek "EN GÅNG TILL! EN GÅNG TILL!" och jag tänkte "Snälla, kan de inte sluta nu så Immanu El kan börja så jag får se allt så jag kan vara hemma i tid?" En sak jag har vetat väldigt länge är att ingen lyssnar på mig. Det var inte så att de var dåliga, för det var de inte. Fast vi var ju liksom där för att se Immanu El, förbandet var ju bara en bonus. Borde inte bonusar komma sist?
Nåväl. Immanu El började väl spela någon gång runt 23.20 då jag beklagade mig för mamma och sa att hon måste ge mig lite mer tid. Icke! Vi ställde oss där och hoppades att alla fick höra sina favoritlåtar innan jag var tvungen att gå. "Archers. Archers! När spelar de Archers!?" skrek Trix gång på gång. Trix fick sin Archers-dos och stod där, lycklig igen. Jag ville nog mer höra Aerial vilket jag fick! Mycket glad katt! Bell väntade tålmodigt på sin Lionheart vilket också hade varit roligt att höra. Jag kunde inte sluta titta på klockan. Jag ville inte åka hem nu! Mitt hjärta sjönk när jag såg att det var dags att hämta sin jacka och gå. Det blev ingen Lionheart för min del verkade det som. Dagen efter fick jag höra att det blev ingen Lionheart över huvud taget vilket gjorde mig lite gladare för då hade jag i alla fall inte missat något. Förlåt Bell, det var elakt sagt!
Dagen efter väntade och det gällde att vara ordentligt utvilad. Somnade till toner utav just Lionheart då jag kände att någon tröst för att tvingats gå hem tidigare skulle jag allt ha! Men skräcken inför morgondagen skulle allt snart göra sig ihågkommen. Fast nu var sova allt jag ville göra. Det hade varit en lång och händelserik dag. Morgondagen skulle bli detsamma.
(PS. Jag är en skrivare och kommer alltid vara en skrivare. Det är därför allt jag skriver blir så långt. Förutom det där första blogginlägget, jag var bara blyg.)
Mjau,
Bea
Kommentarer
Trackback
